Göteborgsalliansens turnépremiär i Alma Ata den 3 november 1971 slutade 2—0 (1—0) till hemmalaget Kayrat, men insatsen gick i välkänd anda: göteborgarna stod upp väl mot kvalificerat motstånd. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning inledde sin rapport med konstaterandet att “Inte ens långt borta i Centralasien frångick Göteborgsalliansen sin gamla vana, att göra bra ifrån sig mot kvalificerat internationellt motstånd. Visserligen förlorade göteborgarna med 2—0 (1—0) men hemmalaget Kayrat räknas som ett av Sovjetunionens främsta klubblag och är det i särklass bästa i den stora nationens sydliga delar. Kayrat hade också fullt jobb att klara sin seger även om hemmalagets seger på intet vis kan ifrågasättas.” (GHT)

Alliansen ställde upp i 4–3–3. I mål stod Benno Larsen. Fyrbackslinjen bestod från höger av Yngve Samuelsson, Bo Mattisson, Christer Gustavsson och Berry Larsson. På mittfältet spelade Lennart Ottordahl, Göran Nicklasson och Lars-Göran Johansson, medan kedjan formerades med Hans Johansson, Thomas Bloom och Sten Pålsson. Kayrat noterades i laguppställningen med Sergej Rozjkov på högeryttern och Evgenij Piunovskij som center, övriga namn saknas i matchfaktan.

GHT framhöll tidigt i referatet att publiken bjöds på hög klass: “Jämte en mycket välspelad och tempofylld match fick några miljoner TV-tittare och 7.000—8.000 åskådare till livs en match med en målvakt som de inte glömmer.” (GHT) Just målvakten blev den stora huvudpersonen. Benno Larsen svarade för en lång rad kvalificerade ingripanden när Kayrat tryckte på, och den ryska publiken började enligt tidningen redan under matchens gång applådera det ena räddningsex-numret efter det andra.

I den svenska fotbollsdiskussionen hemma hade det hävdats att utländska spelare inte kunde tillföra den inhemska toppfotbollen något särskilt. Rapporten från Alma Ata gav en annan bild: “Här i Alma Ata gäller dock Gais Benno Larsen, sitt danska ursprung till trots, som göteborgare och följaktligen har Alliansen äran av att deras målvakt borta i Centralasien nu nämns som en Jasjins jämlike.” (GHT) Mot slutet av matchen kom också det högt uppskattade beskedet från högtalarna att han utsetts till planens främste: “Bejublat högtalaremeddelande mot slutet av matchen var att Benno utsetts till uppgörelsens främste aktör.” (GHT)

Kayrat tog ledningen före paus och ökade till 2—0 efter sidbytet. Exakta målskyttar anges inte i materialet, men av referatet framgår att hemmalaget, som räknas som ett av Sovjets främsta klubblag, hade ett visst spelövertag och utnyttjade sina chanser bättre. Göteborgsalliansens försvar och mittfält fick arbeta hårt framför Larsen, vilket samtidigt begränsade de offensiva möjligheterna för Hans Johansson, Bloom och Pålsson.

Ändå blev slutsammanfattningen positiv för Alliansens del. Insatsen mot ett starkt sovjetiskt motstånd i Centralasien sågs som ännu ett bevis på att kombinationen från Göteborg kunde mäta sig även i den här miljön, och matchen i Alma Ata skrevs in i raden av tillställningar där Göteborgsalliansen stått upp bra mot internationellt motstånd – denna gång med Benno Larsen som den obestridde huvudfiguren.