Mötet med Östtysklands blivande OS- och VM-lag gav Gamla Ullevi en ovanligt modern prägel, då både Göteborgsalliansen och gästerna ställde upp i 4–3–3. Rolf Blomqvist vaktade hemmamålet bakom en backlinje med Donald Niklasson, Christer Gustavsson, Björn Eiriksson och Peder Ambertsson. På mittfältet tog Göran Nicklasson den centrala rollen mellan Örjan Persson och Dan Östlund, medan Börje Oskarsson och Lennart Ottordahl flankerade Reine Almqvist i anfallet. Östtyskland svarade med Jürgen Croy i mål, en fyrbackslinje med Konrad Weise, Lothar Kurbjuweit, Manfred Zapf och Bernd Bransch, ett hårt arbetande centralt mittfält med Harald Irmscher, Jürgen Pommerenke och Ralf Schulenberg samt en offensiv trio med Joachim Streich, Hans-Jürgen Kreische och centerforwarden Jürgen Sparwasser.

Gästerna tog tidigt greppet om spelet. Passningstempot och rörelsen utan boll tryckte ned Göteborgsalliansen, och flera tidiga angrepp gick via kanterna in mot Blomqvists straffområde. Alliansens forwards hade svårt att hålla fast bollen högt upp i plan och stora delar av första halvlek utspelade sig framför den egna backlinjen. Arbetet noterade hur Alliansen, kraftigt decimerad, under långa perioder hade det besvärligt mot östtyskarnas olympialag och att tillställningen avgjordes utan att hemmalaget riktigt fann stadga.

Genombrottet kom halvvägs in i första halvlek. Efter 24 minuter kombinerade östtyskarna på högersidan, Schulenberg följde med upp i anfallet och spelade fram Sparwasser som satte 1–0. Målet bekräftade gästernas övertag; Kreische och Streich sökte ständigt ytor mellan de svenska lagdelarna, medan Pommerenke styrde mycket av bollinnehavet centralt. Göteborgsalliansen höll ändå ihop runt Nicklasson och Östlund, och Blomqvist tog hand om det som nådde fram, så pausresultatet stannade vid 0–1.

I halvtid förändrades hemmalagets anfallsspel. Bo Börjesson ersatte Ottordahl och tog plats till vänster, med Almqvist och Oskarsson närmare Persson och Nicklasson som stöd. Bytet gav Alliansen större spets. Successivt förmådde man flytta upp laget, och den östtyska backlinjen tvingades längre ned mot Croy. Göteborgs-Posten konstaterade att “Snabba, tekniska östtyskar hade jobbigt mot Alliansen” och syftade särskilt på hemmalagets starka andra halvlek.

Kvitteringen kom i den 74:e minuten och var ett direkt resultat av det här spelövertaget. Donald Niklasson gick med i anfallet från sin högerbacksposition, fick utrymme att slå ett lågt inspel bakom backlinjen och vid första stolpen dök Börjesson upp och satte 1–1. Inhopparens verkan blev omedelbar, och Arbetet sammanfattade intrycket med rubriken “Inhoppare i Alliansen trasslade till det för östtyska landslaget”. Under några minuter såg gästerna märkbart störda ut när Almqvist och Persson fortsatte att hota i snabba omställningar.

Östtyskland svarade med egna byten. Kort efter kvitteringen kom Eberhard Vogel och Peter Ducke in och tillförde både rutin och löpkraft i anfallet. Gästerna tog åter initiativet, pressade tillbaka Alliansen och tvingade det svenska mittfältet att falla ned mot egen backlinje. Med sex minuter kvar gav trycket utdelning. Efter ett längre anfall kring straffområdet hamnade bollen på nytt hos Sparwasser som kunde göra 2–1 i den 84:e minuten.

I slutskedet försökte Göteborgsalliansen svara med mer direkt spel mot Almqvist och Börjesson, men Croy och hans försvar stod nu säkert och gästerna spelade lugnt av matchen. Över 90 minuter blev det östtyska kollektivets organisation och variation i anfallsspelet avgörande, samtidigt som de 1 689 åskådarna på Gamla Ullevi också såg ett hemmalag som, framför allt efter paus, matchade olympialaget fysiskt och skapade tillräckligt med chanser för att ett oavgjort resultat inte hade varit orimligt. Som Göteborgs-Posten framhöll gav inledningen på Göteborgs internationella fotbollsvecka både en tydlig bild av östtyskarnas klass och ett klart besked om Göteborgsalliansens motståndskraft.