Manchester Uniteds besök på Gamla Ullevi den 1 maj 1956 lockade 16 744 åskådare och slutade med en övertygande 4–0-seger för de engelska ligamästarna. Matchen, som Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning beskrev som ”en lekfull uppvisning av Manchester, som höll igen”, visade gästernas överlägsenhet på nästan alla punkter. Mål av Billy Whelan (två), Dennis Viollet och Johnny Berry fastställde segersiffrorna.

De svenska tidningarna var eniga om att Göteborgsalliansen hade små chanser mot vad Arbetet kallade ”det bästa brittiska lag som gästat Göteborg efter kriget.” Engelsmännen imponerade med ”sin snabbhet, direkthet och fint varierade passningsspel” och förenade precision med lätthet, medan göteborgarna hade svårt att hålla bollen under det ständiga trycket.

United tog ledningen i den 31:a minuten genom Whelan, som placerade in 0–1 bakom Henry Andersson. Strax efter paus spelade Tommy Taylor fram Dennis Viollet till 0–2, och med tio minuter kvar utökade Johnny Berry till 0–3 innan Whelan fastställde resultatet till 0–4 i den 88:e minuten. Dagens Nyheter skrev att ”sällan har Alliansen blivit så utspelad” och kallade United ”ett av de främsta engelska lag som någonsin gästat Göteborg.”

Trots siffrorna noterade Svenska Dagbladet att ”Göteborgslaget gjorde ett ganska gott intryck” och lyfte fram högerbacken Lars Henriksson, högerhalven Holger Hansson och innern Karl-Alfred Jacobsson för deras arbete och organisation. Tidningen konstaterade att ”Manchester aldrig tycktes gå för fullt, men deras spel flödade av kontroll och charm.”

Efter matchen sade Uniteds tränare Matt Busby till Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning att Alliansen ”var bättre än i fjol” och att resultatet var ”uppmuntrande inför landskampen.” Busbys ord bar tyngd – de engelska mästarna hade gett en lektion i rörelse och speluppfattning, men utan att förlora sin respekt för motståndet.

Som Arbetet sammanfattade: ”Ligasegrarna skojade med Alliansen, men det fanns konst i varje rörelse.”