Inför 8 070 åskådare på Gamla Ullevi ställdes Göteborgsalliansen mot ett formstarkt West Ham United FC, som tidigare under sin Sverigeturné spelat oavgjort mot både AIK och IFK Norrköping. Trots de oavgjorda resultaten mot huvudstadslag och östgötar bjöd göteborgarna inte på samma motståndskraft. Den engelska segern med 4–1 beskrevs av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning som "lätt", där det främst var tempot och bollbehandlingen som skilde lagen åt.

Matchen öppnade i ett högt tempo från gästerna, och redan i den 12:e minuten nickade Ted Fenton in 0–1 efter förarbete från högerkanten. Den engelska offensiven fortsatte, och efter 33 minuter placerade John Foreman säkert in 0–2 efter en välavvägd framspelning av Joe Cockroft. "Högeryttern levererade första hemmaskottet efter 23 minuter, för att sedan se göteborgska försvarslinjen förlorad i Foreman & Co:s kvicka rörelser", rapporterade tidningen.

Göteborgsalliansen försökte organisera sig bakåt men hade svårt att hänga med i det brittiska tempot. Enligt samtida rapportering saknades samspel, särskilt i backlinjen, där "Carlsson kunde möjligen ha klarat Marshalls långboll, men i övrigt sköttes försvararna bra". Målvakten Gottfrid Carlsson hade flera ingripanden, men lämnades ofta ensam av ett försvar där yttrarna hade svårt att matcha motståndets snabbhet. Liljebjörn och Carland kämpade men fick stundtals se sig förbiåkta.

Andra halvlek fortsatte i samma anda. I 61:a minuten gjorde James Marshall 0–3 efter en längre djupledsboll. Redan minuten senare utökades ledningen till 0–4 genom Jackie Morton, frispelad av Len Goulden. Situationen var talande för matchbilden: "Trömlöst offer för en blixtsnabb högerattack", konstaterade tidningen. West Hams förmåga att kombinera fart med precision blev avgörande.

Göteborgsalliansens tröstmål kom i 72:a minuten genom Sven Hammar, som tillfälligt bröt mönstret med ett distinkt avslut som gav 1–4. Hammar var en av få i hemmalaget som framträdde offensivt. I kedjan var det annars mest Holger Johansson som kämpade till sig några bollar, men ofta omringad av en tät brittisk defensiv.

Särskild kritik riktades i efterhand mot tempot hos göteborgarna. ”När våra pojkar har 'gjort' någonting stannar de – det är det som är hela skillnaden”, noterade reportern med syftning på skillnaden i rörelsemönster mellan lagen. Även fysiska skillnader lyftes: ”Marshall glänste ibland med sin goda bollbehandling. I kedjan var det dock tyvärr ingen som glänste.”

Domare Karl Olsson hade inga svårare situationer att hantera och ledde matchen utan anmärkning. Sammanfattningsvis blev det en match som tydligt visade på olikheter i spelstil och förberedelser, där West Ham imponerade med sin kollektivt disciplinerade insats, medan Göteborgsalliansen – trots vissa individuella försök – inte förmådde stå emot kraften i det brittiska anfallsspelet.