Fredagen den 3 juni 1921 tog Göteborgsalliansen emot SpVgg Fürth på Gamla Ullevi inför 7 600 åskådare. Domare var Arvid Fagrell. Matchen, som slutade 2–1 till de tyska gästerna, bjöd på hög intensitet men också på kontroverser som väckte göteborgarnas missnöje.

Hemmalaget började strålande. Redan efter fyra minuter kunde Herbert Karlsson, efter fint samspel med Bror Carlsson, skjuta 1–0 bakom målvakten Lohrmann. Jublet var stort och Göteborgs anfallskedja—med Karlsson, Wenzel och Fridolf Jansson i spetsen—fortsatte pressa. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning beskrev inledningen som ”rätt trevligt, matchen började med livligt spel” och noterade hur det tidiga målet såg ut att lova mer.

Snart fann sig dock Fürth tillrätta och kvitterade efter 20 minuter, då Andreas Franz avslutade kraftfullt efter en hörna. Göteborgs Dagblad betonade hur snabbt tyskarna tog sig in i matchen: ”Det första resultatet av tyskarnas intensiva arbete kom redan tio minuter efter matchens början genom Franz, som efter ett vackert utspel utjämnade ställningen.” Med kvitteringen växte gästernas självförtroende, och deras hårda tacklingar och fysiska spel började ge utslag.

I den andra halvleken kom matchens avgörande och dess största kontrovers. Efter ett anfall mot det svenska målet räddade Zander först ett skott, men på returen kunde Franz återigen sätta bollen i nät. Göteborgs Dagblad beskrev situationen som ”matchens mest skandalösa händelse” och framhöll att den avgörande passningen tydligt varit offside. ”Att detta ej uppmärksammades av domaren är verkligen att förundra sig över,” skrev tidningen och konstaterade att de svenska protesterna blev fruktlösa.

Med tyskarna i ledning satsade Göteborg allt framåt. Wenzel och ”Murren” Karlsson skapade båda goda chanser, men Lohrmann i Fürth-målet var, enligt GD, ”helt enkelt fenomenal” och stoppade allt. GHT påpekade samtidigt att göteborgarna hade de flesta och farligaste skotten, men att skärpan framför mål saknades i jämförelse med gästerna.

Matchen gav därmed ett blandat intryck: göteborgarnas kraftfulla insats inför rekordpublik undergrävdes både av missade chanser och av domslut som gick gästerna till mötes. Som GD sammanfattade med viss bitterhet: ”Göteborg hade anledning att klaga på domaren, men kvitteringen uteblev.”