Göteborgsalliansens möte med de uruguayanska mästarna Nacional den 24 maj 1964 slutade med en knapp 2–1-förlust, främst präglad av klasskillnaden i straffområdena och av gästande José Sanfilippos skärpa. Hemmalaget började ändå bäst på Ullevi. Kombinationerna satt, bollen gick snabbt genom mittfältet och flera fina lägen skapades. Enligt GHT hade Alliansen “fyra goda chanser”, men omsättningen i mål uteblev.

Nacional växte successivt in i matchen. Deras sätt att spela återkom ofta i rapporteringen; Arbetet framhöll den “eleganta och ändamålsenliga fotboll” som stod i kontrast till ryktet om hårdfört sydamerikanskt spel. Strax före paus small det: Sanfilippo tog sig in bakom backlinjen och placerade in 0–1, ett psykologiskt tungt mål efter en halvlek där Alliansen fört långa stunder av spelet.

Andra halvlek började än värre. Sekunden efter avspark satte Nacional fart på nytt och Sanfilippo fick åter utrymme – denna gång för ett lågt och hårt avslut till 0–2. I DN beskrevs det som “ett skott i ribban”, ett uttryck för precisionen som skilde lagen åt i avgörande ögonblick.

Men matchen var långt ifrån avgjord. Hemmalaget tog sig samman, och efter 63 minuter slog Bengt Berndtsson en passning som gav Bebben Johansson chansen att vända runt och reducera till 1–2. SvD noterade målet som ett “tröstmål”, men det gav nytt liv åt Alliansen som pressade allt högre.

Slutkvarten präglades av växande tryck mot Roberto Sosas mål. Johansson hade ytterligare två möjligheter och Agne Simonsson kom fri i ett av sina få nyckellägen, men avsluten var för tama och Sosa stod rätt. Samtidigt hotade Nacional med omställningar via Urruzmendi och Douksas, vilket tvingade Alliansens backlinje att balansera mellan risk och nödvändig offensiv.

Trots ett bollinnehav som växte ju längre matchen led saknades den sista skärpan. GHT konstaterade att chanserna fanns men att Alliansen “inte omsatte dem i mål”, en sammanfattning som få opponerade sig mot. Resultatet 2–1 speglade därför en match där Göteborg imponerade spelmässigt periodvis, men där gästerna – utan att dominera – var resoluta när det verkligen räknades.