Admira Wacker avslutade årets fotbollsvecka i Göteborg med en 3–1-seger mot Göteborgsalliansen inför 6 993 åskådare på Gamla Ullevi den 22 juli 1932. Halvtidsresultatet 2–0 till gästerna speglade, enligt samtida rapporter, inte fullt ut matchbilden, då den första halvleken präglades av jämnt spel medan österrikarna hade tydligt övertag i den andra.

Redan efter två minuter tog Admira ledningen när Adi Vogl slog in ett inlägg från vänster som Hans Klima förvaltade med ett distinkt skott. Tidningarna noterade att hemmalagets försvar ännu inte hittat sina positioner och att österrikarna ”tog ledningen redan efter ett par minuters spel, men under större delen av första halvlek fördes spelet sedan på gästernas planhalva.” Göteborgsalliansens anfallskedja, ledd av centerforward Valter Karlsson, försökte etablera press men hade svårt att tränga igenom gästernas organiserade försvar.

I den 43:e minuten ökade Admira till 2–0. Återigen stod Adi Vogl för förarbetet när han efter ett växelspel med Leopold Vogl serverade en boll som Leopold själv kunde slå i mål. GHT beskrev det som ”ett perfekt exekverat anfall på den österrikiska kedjans vänsterkant”.

Efter paus förstärktes gästernas övertag. I den 65:e minuten spelade Hahnemann fram Toni Schall, som med ett välplacerat skott från nära håll gjorde 3–0. Göteborgsalliansen fortsatte att söka reducering och skapade flera hörnor, men lyckades bara överlista Rudolf Zöhrer en gång. Det kom i den 80:e minuten när Karl-Erik Holmberg nådde högst på en hörna från höger och nickade in 1–3, vilket fastställde slutresultatet.

Samtida matchanalyser lyfte fram skillnader i spelstil. De österrikiska gästerna beskrevs som ”snabbare och samtidigt mera genomtänkta” och särskilt farliga via Adi Vogl på vänsterkanten, vars spelstil jämfördes med Huddersfields Alec Jackson. Göteborgsalliansens Otto Andersson fick beröm för sin försvarsinsats mot den hotfulla vänsterflanken, och Holmberg framhölls för sin målskicklighet.