Inför 17 699 åskådare på Gamla Ullevi den 3 juni 1932 mötte Göteborgsalliansen det engelska ligalaget Birmingham City FC i en match som enligt samtida rapportering bjöd på en tydlig kontrast mellan svensk och engelsk fotboll. Redan inledningsvis noterades en stark publiktillströmning som ledde till trängsel och att åskådare sökte sig från de norra läktarna till mer centrala platser, något som polisen fick hantera för att säkerställa ordningen.

Birmingham City ställde upp med sin traditionella 2-3-5-uppställning och tog tidigt initiativet i spelet. Matchens första mål kom efter 21 minuter genom Jimmy Argue, som efter ett inspel från vänster nickade in 0–1 bakom Ole Bengtsson i Göteborgsmålet. Strax därefter var engelsmännen nära att utöka ledningen efter ett snabbt spelanfall, där framförallt yttrarna Ernie Curtis och George Briggs ofta hotade på kanterna. GHT konstaterade att “Birmingham spelade i vanlig typisk engelsk stil”, där “kraft och snabb blick skapade ständiga farligheter”.

Göteborgsalliansen, med Sven Rydell och Filip Johansson som anfallspar, hade inledningsvis vissa problem att skapa tydliga målchanser. Det svenska mittfältet med Harry Johansson och Helge Liljebjörn, tillsammans med ytterbackarna Samuelsson och Zacharoff, stod för ett gediget defensivt arbete. Särskilt framhölls Carl Jonsson på vänsterkanten för sin arbetsinsats, medan Nordström noterades för sitt “friska mod”, även om han hade svårt mot den engelska ytterbacken Firth.

Hemmalaget närmade sig en kvittering strax före paus då Filip Johansson kom till ett avslut men “både han och Rydell placerade sig då och då meningslöst”, enligt tidningen, som även påpekade att Göteborgs skott oftast hamnade över eller utanför målramen. Efter halvtid höll Göteborgsalliansen uppe spelet väl och etablerade visst tryck mot Birminghams mål, men det engelska försvaret, med Higgs i målet och backlinjen Firth och Booton, visade sig stabilt.

Andra halvlekens avgörande sekvens kom när George Briggs nickade in 0–2 efter ett inlägg från vänster, efter förarbete av Curtis. Här noterades Liljebjörn för en räddning på mållinjen, men Briggs var snabbt framme och kunde utöka ledningen. GHT beskrev Birmingham Citys anfall som “väl samspelta och rörliga”, vilket gjorde det svårt för Göteborgsförsvaret att organisera sig i de avgörande lägena.

Birminghams målvakt Hibbs fick även han beröm för sitt säkra spel. “Han behövde knappt ingripa, så överlägset spelade göteborgarna i försvaret”, noterades om den svenska defensiven, men varje engelsk målchans blev samtidigt ett hot. Publiken bidrog till en engagerad stämning, särskilt då matchen tidvis blev tempofylld och fysisk. Avslutningsvis konstaterade GHT att även om Göteborgsalliansen dominerade mer i första halvlek, så var Birmingham City FC:s seger fullt rättvis, då gästerna visade större effektivitet och taktisk skicklighet i avgörande situationer.