Göteborgsalliansen bjöd på en makalös uppvisning på Gamla Ullevi den 3 april 1927 och krossade Djurgårdens IF med hela 10–1 inför drygt 6 000 åskådare. Resultatet talar sitt tydliga språk, men bakom siffrorna dolde sig också en spelmässig överlägsenhet som sällan skådats i svensk fotboll.

Matchen började med att hemmalaget omedelbart tog kommandot. Redan efter några minuter gjorde Albert Olsson 1–0, och snart hade Gunnar Rydberg utökat ledningen med två snabba mål. Göteborgs forwards visade upp en fin precision i samspelet och gång på gång spelades Djurgårdsförsvaret bort. Som Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrev var det “en god uppvisning inför över 5,000 åskådare,” en fotbollsföreställning där klasskillnaden blev uppenbar.

Djurgården fick en kortvarig replik när Algot Haglund reducerade till 3–1 efter en hörna. Men alla förhoppningar om en vändning släcktes snabbt. Karl-Erik Holmberg satte 4–1 efter förarbete av Torsten Svensson, och därefter rullade målen in i strid ström.

Olsson fullbordade sitt hattrick, Holmberg gjorde tre egna mål, och även Rydberg skrev in sig i målprotokollet tre gånger. I slutminuterna fick också Torsten Svensson sin fullträff och fastställde slutresultatet till osannolika 10–1. “Katastrof för Djurgården i Göteborg: 1–10 mot allianslaget,” konstaterade Dagens Nyheter och fångade väl känslan av sammanbrott i det stockholmska spelet.

Skillnaden låg inte enbart i styrka och kondition utan framför allt i speluppfattning och lagarbete. Svenska Dagbladet betonade att “Göteborgskombinationen spelade utmärkt samspel,” vilket syntes tydligt i det snabba passningsspelet mellan forwards. Holmberg, Olsson och Rydberg var ständigt på rätt plats och visade både skärpa i avsluten och god rörlighet, understödda av halvbackarna Bengtsson och Helgesson.

För Djurgården blev det en smärtsam eftermiddag. Målvakten Nils Johansson fick gång på gång kapitulera, trots flera räddningar, då försvaret lämnade honom alltför blottad. Stockholmslagets passningar var trevande, markeringen obefintlig och orken snabbt förbrukad i det oavlåtliga försvarsarbetet.

Publiken tog emot varje mål med tilltagande jubel, och matchen fick tidvis karaktären av en uppvisning snarare än en jämn kamp. Ändå fanns också en känsla av beundran – Göteborgsalliansen visade upp fotboll av en klass som knappast tidigare setts på svensk mark.

Som Svenska Dagbladet noterade fick Djurgården “nöja sig med det anfallstillbud, som alltid uppstår för det underlägsna laget.”