Den 25 maj 1948 besegrade Göteborgsalliansen Portsmouth FC med 3–2 på Gamla Ullevi inför 19 463 åskådare. Domare John Erik Andersson ledde en underhållande match där de engelska mästarkandidaterna imponerade i början men tröttnade efter paus, vilket gav allianslaget chansen att avgöra.

Göteborgsalliansen fick en drömstart. Redan i den 5:e minuten gjorde Erik Bergqvist 1–0, till publikens stora glädje. Portsmouth svarade efter en halvtimme när Jack Froggat kvitterade i den 29:e minuten. Strax före halvtid satte Peter Harris 1–2 med ett välplacerat skott i den 43:e minuten, och GHT konstaterade att det var “bra Portsmouthspel en halvlek.”

Portsmouths anfallare – Froggat, Harris och Cliff Parker – skapade ständiga problem. Tidningen framhöll centern Len Phillips och noterade hur hans spel “vållade Jacobsson mycket förtret”, en kommentar som pekade på de svårigheter som centerhalven Sven Jacobsson ställdes inför. Även halvbackarna Jimmy Dickinson och Jimmy Scoular fick beröm för sitt resoluta försvarsspel och sin bollbehandling, vilket enligt GHT höll hemmalagets försvar hårt ansatt.

Efter pausen förändrades matchbilden. “Sedan tröt orken,” skrev GHT, en analys som skulle visa sig avgörande. Gunnar Gren tog allt större initiativ på mittfältet med sin passningsskicklighet, och Stig Anderssons löpningar skapade öppningar gång på gång. Arne Nyberg utnyttjade ett av lägena och kvitterade till 2–2, ett mål som möttes av kraftiga applåder från läktarna.

Avgörandet kom när Hasse Jeppson, efter förarbete av Stig Andersson, satte 3–2. GHT lyfte särskilt fram Andersson och skrev att han “gillades mest”, medan Bertil Sernros berömdes för sin arbetskapacitet: “Sernros – Rosenqvist bäst.” Dessa omdömen speglade hemmalagets förmåga att nöta ned sina motståndare.

Målvakten Henry Andersson stod för viktiga ingripanden, och backarna Rune Emanuelsson och Rolf Gustafsson höll emot i slutminuterna. Publikens engagemang växte när Portsmouth tvingades till försvar och inte förmådde svara. Domarens insats diskuterades flitigt; enligt GHT “gillades domaren minst”, även om tidningen samtidigt ansåg att hans dömande “ovagort mest rättvist” i slutändan.

När slutsignalen ljöd stod det 3–2 på resultattavlan. GHT sammanfattade att Portsmouth hade visat klass i första halvlek och “föll med heder,” medan Göteborgsalliansens vilja och ork säkrade en seger som blev starkt uppskattad av hemmapubliken.