Göteborgsalliansen besegrade Stævnet med 6–3 på Olympia i Helsingborg den 3 juli 1957 inför 3 663 åskådare. Matchen fick en rivstart när Agne Simonsson redan efter åtta minuter gjorde 1–0 med ett distinkt skott från högerinnerpositionen. Ledningsmålet satte tonen för en underhållande och målrik tillställning, där de svenska forwardsen visade både samspel och självförtroende. I den 24:e minuten ökade Simonsson till 2–0 efter ett fint förarbete av Karl-Alfred Jacobsson, som snart skulle bli aftonens centralgestalt.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning kallade det “en underhållande och småtrevlig duell” och noterade att “Köpenhamnarna hade det mesta och bästa spelet och demonstrerade finare teknik, vår överlägsnare rörlighet, fantasi och kombinationsförmåga”, men att göteborgarna “redovisade sin skarpa metodik” och avgjorde genom sin effektivitet framför mål. Tidningen framhöll vidare att danskarna “ställde upp med sitt B-lag”, men att de ändå “spelade utmärkt och med initiativrikedom.” Den utsände skrev också att “de rödivita använde sig med säkerhet av det raka spelets metodik, och särskilt Agne Simonsson och Rune Börjesson framstod som de främsta anfallarna,” medan Karl-Alfred Jacobsson “styrde anfallet taktiskt och med sitt vanliga lugn.”

Efter en halvtimme utökade Jacobsson själv till 3–0 på straff. Stævnet reducerade genom Vagn Birkeland, som avslutade säkert efter ett snabbt anfall på högerkanten. Kort därefter återställde Hasse Olsson tremålsledningen till 4–1 med ett hårt skott efter kalabalik framför Jan Hansens mål. Göteborgsalliansen gick till pausvila med “handbollssiffrorna 4–1,” som Dagens Nyheter anmärkte.

Den andra halvleken fortsatte i samma öppna anda. I den 52:a minuten gjorde Jørgen Jacobsen 4–2 efter passning från Kaj Nielsen, men strax därpå ökade Karl-Alfred Jacobsson till 5–2. “Karl-Alfred ledde Göteborg till 6–3,” skrev Svenska Dagbladet, “utan större besvär.” Några minuter senare gjorde Hasse Olsson 6–2, innan Ove Bech Nielsen fastställde slutresultatet 6–3 i den 72:a minuten.

Arbetet konstaterade att “Göteborgsalliansens kombinationsspel var snabbt och uppslagsrikt,” men tillade att “danskarna, trots förlusten, ofta visade den mera polerade tekniken.” Tidningen lyfte fram den svenska innertrion – Jacobsson, Simonsson och Börjesson – som “ständigt var farliga” och höll Stævnets försvar “under oavbrutet tryck.” Målvakten Ronald Johansson fick också beröm för flera väl avvägda ingripanden, bland annat när han “hoppar högst och lägger beslag på bollen framför ett par danska försvarare.”

Svenska Dagbladet sammanfattade: “Göteborgarna, som saknade Gunnar Gren, gjorde en utomordentlig match, och den pigga kedjan åstadkom ständigt besvär för den danska försvarslinjen.” Tidningen framhöll Karl-Alfred Jacobsson som “den store dirigenten,” medan Simonsson, Börjesson och Olsson “var och en gjorde en utomordentlig match.” Segern förde Göteborgsalliansen till final, och som Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning avslutade: “Matchen bjöd både på underhållning och mål i överflöd.”