István Tóth (1891-1945)

István Tóth föddes i Budapest, Ungern den 28 juli 1891. Som representant för Ferencváros TC gjorde han 1 match och 0 mål mot Göteborgsalliansen.

István Tóth, känd som "Potya", var en av den ungerska fotbollens stora profiler, både som spelare och tränare samt som en humanitär under andra världskriget. Han växte upp i Budapest och började spela fotboll i BTC innan han anslöt sig till den nystartade klubben Nemzeti SC. Redan som ung gjorde han debut i det ungerska landslaget och var med i truppen till OS i Stockholm 1912, även om han inte spelade någon match där.

Under sin långa spelarkarriär representerade Tóth framförallt Ferencváros mellan 1912 och 1926. Han var en mycket teknisk och mångsidig anfallare, känd för sin snabbhet, tvåfotadhet och förmåga att göra mål från hörnor och distans. Totalt spelade han över 370 matcher för Ferencváros och gjorde 128 mål. Han vann två nationella mästerskap och två ungerska cuptitlar med klubben. I landslaget noterades han för 19 matcher och 8 mål.

Tóth var pionjär även utanför planen. Som Ferencváros första professionella tränare (1925–1930) införde han moderna träningsmetoder som träningsdagbok, vinterträning och individuell utveckling av spelare. Under hans ledning vann Ferencváros tre ligatitlar, två cupsegrar och den prestigefyllda Mitropa Cup. Laget besegrade även det dubbla OS-guldlaget och blivande världsmästarna Uruguay på bortaplan 1929.

Han tränade därefter flera ungerska och italienska klubbar, bland annat Triestina, Internazionale och Újpest, och var känd för sin noggranna planering och förnyelse av träningsmetoder. Tóth såg utbildning och laganda som centrala förutsättningar för framgång, och han bidrog till att utveckla tränaryrket i Ungern genom att organisera det första tränarkollegiet i landet.

Utanför fotbollen visade Tóth ett starkt samhällsengagemang. Under andra världskriget tjänstgjorde han som reservofficer och blev en aktiv del av den ungerska motståndsrörelsen. Han hjälpte hundratals förföljda, bland annat judar och andra motståndsmän, med skydd, förfalskade dokument och gömställen – bland annat i sitt eget hem. Hans humanism och civilkurage blev vida känt, och han betraktades som en av motståndsrörelsens centrala gestalter.

I december 1944 greps han av Gestapo, och efter två månaders fångenskap avrättades han i Budapest i februari 1945 tillsammans med vännen Géza Kertész, bara dagar före stadens befrielse. Efter kriget hedrades Tóth med flera utmärkelser och är begravd i Kerepesi-kyrkogården i Budapest.

István Tóth gick ur tiden den 6 februari 1945, 53 år år gammal.