Aston Villa kom till Göteborg i hopp om att få revansch för de tunga nederlaget under turnén 1952, men även denna gång blev Göteborgsalliansen för svår. Inför 15 183 åskådare på Ullevi tog hemmalaget kommandot tidigt och vann till slut rättvist med 2–1.

Göteborg började klart bäst med aggressiv press och raka anfall. Mycket av spelet drevs av innertian, där Rune Börjesson och Owe Ohlsson gång på gång oroade det engelska försvaret. Belöningen kom i den 33:e minuten: Bengt Berndtsson tog sig loss på vänsterkanten och spelade in till Ohlsson, som placerade bollen kontrollerat bakom Nigel Sims. Som Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning uttryckte det: ”hemmalaget öppnade utmärkt… Börjesson och Ohlsson gav det engelska försvaret ständiga huvudbry” (GHT).

Villa hade svårt att få ordning på spelet före paus och tvingades ofta rensa undan i desperation. GHT betonade att gästerna ”aldrig riktigt hittade rytmen” och att Alliansens snabba kombinationer skapade återkommande problem. Med Nils Jönsson och Lennart Nilsson stabila i backlinjen utsattes Göteborg bara sporadiskt för fara under första halvlek.

Efter paus fick matchen en annan karaktär. Aston Villa kom ut betydligt mer beslutsamt och lyckades för första gången pressa tillbaka hemmalaget. Kvitteringen till 1–1 efter 60 minuter kom genom Bobby Thomson på ett distinkt avslut efter passning från Mike Tindall. Svenska Dagbladet beskrev perioden som ”en stark engelsk halvlek” och noterade att målet ”var fullt rättvist efter fortsatt engelskt tryck” (SvD).

En period såg Göteborg aningen skakat ut, men laget återtog gradvis kontrollen genom mer ordnat försvarsspel och tålmodiga uppspel. Med sex minuter kvar kom avgörandet. Berndtsson skapade åter oreda på kanten och frispelade Agne Simonsson, som avslutade kliniskt till 2–1. SvD konstaterade att Simonsson ”avgjorde matchen med ett prydligt skott efter fint förarbete av Berndtsson.”

I slutminuterna försökte Aston Villa forcera, men Alliansen stod emot. Trots att andra halvlek avslöjade vissa brister visade helhetsintrycket — framför allt före paus — att Göteborgsalliansen fortsatt var ett mycket slagkraftigt kombinationslag. Som GHT sammanfattade det: ”Alliansens glöd räckte främst en halvlek, men det räckte.”

Aston Villa fick alltså lämna Ullevi utan den efterlängtade revanschen, medan göteborgarna kunde räkna in ännu en prestige­seger på hemmaplan.