Göteborgsalliansens 0–3-förlust mot Bangu på Ullevi den 5 maj 1961 avgjordes mindre av en svag första halvlek än av den brasilianska offensiv som tog fart efter pausen. Under de första 45 minuterna stod hemmalaget upp väl på den tunga, regnblöta planen, och gästerna, på slutvarvet av en lång Europaturné, såg beskedliga ut. Men som flera tidningar noterade “vaknade matchen till liv” först efter halvtid när Bangu väl hade anpassat sig till förhållandena.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrev att Bangu “hittills varit den svagaste på turnén”, men att “de fräscha spelarna avgjorde saken” och lyfte särskilt fram effekten av Ademirs inhopp (GHT). Alliansen hade försvarat sig bra före pausen, men anfallet lyckades sällan sätta press på brassenas backlinje.

Aftonbladet betonade att vändningen kom från bänken: “Den rödlblonde reserven avgjorde brassarnas förrädiska svenskmatch,” och Ademir “dominerade fullständigt” efter paus med sin snabbhet och rörlighet (AB). Hans löpningar drog isär Alliansens försvar och gav Bangus anfall nytt djup.

Ledningsmålet, en praktfull volley av Cesar, hyllades av flera håll. Arbetet beskrev det som “en direktvolley som visslade in i nätet,” och noterade att Vermehlhos efterföljande avslut var “en fin demonstration av den bollskicklighet Bangu visade på Ullevi” (Arbetet). Det tredje målet, signerat Bianchini, cementerade gästernas överläge.

Dagens Nyheter framhöll hur abrupt kampen svängde: “Då blixtrade det plötsligt till liksom från en klar himmel,” och Bangus snabba tre mål “nästan satte rekord för sin Europaturné” (DN). Göteborgsalliansen skapade endast sporadiska hot. Roland Lindqvists distansskott i första halvlek var deras bästa chans, medan till och med Bebben Johansson, vanligtvis en säker katalysator, “aldrig fann rytmen,” som SvD noterade (SvD).

Individuella dueller föll oftast ut till gästernas fördel. Nilton Santos, Bangus världsberömde vänsterback, behärskade sin kant med elegans och pondus, stoppade gång på gång Berndtsson och kvävde Alliansens försök att bygga spelet via ytterzonerna. Rune Börjessons försök att styra spelet centralt mötte ett disciplinerat brasilianskt försvar.

Slutresultatet speglade inte bara Bangus tekniska övertag utan också Alliansens tilltagande trötthet. Luftfuktigheten gynnade brasilianarna ju längre kvällen led, och matchen gled hemmalaget ur händerna. Trots hårt arbete saknades både precision och skärpa i avgörande lägen.

För de 13 858 åskådarna blev det till slut en uppvisning i brasiliansk kontroll när Bangu väl fått upp farten. Som Aftonbladet sammanfattade: “Det kunde ha gått annorlunda, men i andra halvlek föll ridån definitivt för Göteborg” (AB).