Arsenals gästspel i Göteborg 1962 utvecklades till en av de mest överlägsna brittiska segrarna som noterats på Ullevi. Londonlaget var snabbare, skarpare och betydligt mer samspelt än en Göteborgsallians som aldrig riktigt hittade rätt. Flera debutanter fick en tuff kväll – inte minst Yngve Brodd, vars efterlängtade premiär blev ett brutalt eldprov mot motstånd av klart högre standard.

Arsenal tog kommandot omedelbart. Redan efter sex minuter placerade Gerry Ward in 0–1, ett tidigt slag som satte tonen. Alliansen tvingades gång på gång att falla djupt och hade svårt att hantera Arsenals snabba sidledsförflyttningar. Pressen växte och GHT noterade att “Arsenal slog enkelt och effektivt, kombinerade snabba passningar med skarpa avslut” (GHT). Det andra målet, signerat John Barnwell i den 36:e minuten, kom efter en period där Alliansens defensiva organisation börjat brista mot de återkommande löpningarna i innerytorna.

Halvtidsvilan kom inte med någon lindring. Efter bara en minut in i andra halvlek slog Alan Skirton in 0–3, och innan publiken hunnit samla sig hade Ward även gjort 0–4 i den 49:e minuten. Arbetet konstaterade att “de engelska anfallarna sprang igenom Göteborgsförsvaret nästan efter behag” (Arbetet). Det femte målet – Wards fullbordade hattrick – symboliserade matchbilden: en snabb omställning, ett precist inlägg och ett avslut otagbart för Leif Andersson.

Helt ensidigt var det dock inte. Alliansen lyckades tidvis spela sig ur pressen, framför allt genom Bengt Berndtsson på högerkanten. Med sin snabbhet och teknik oroade han stundtals Arsenals ytterbackar, men stödet runt honom blev oregelbundet. I backlinjen kämpade både Lennart Nilsson och Bertil Jansson tappert, men avstånden mellan lagdelarna blev återkommande exploaterade av Arsenals precisa kombinationer. Brodd, placerad till vänster, hade svårt att få tag i spelet; SvD noterade att han “tappar sin bevakning flera gånger och får svårt att återerövra bollen,” en träffande sammanfattning av en svår debut (SvD).

Publiken fick till slut ett glädjeämne när Owe Ohlsson nickade in Berndtssons utmärkta inspel i den 73:e minuten. Ett välgjort mål – men utan påverkan på utgången. Arsenal fortsatte kontrollera händelserna och spelade säkert hem en seger som pressen samfällt beskrev som fullt rättvis. GHT sammanfattade matchbilden med orden: “Alliansen blev både frånåkta och bortmusklade; Arsenal dominerade spelets alla skeden” (GHT).

Trots den tunga utgången gav matchen en tydlig lärdom. Alliansen visade enstaka kvaliteter – främst genom Berndtssons kantspel och Ohlssons avslut – men kvällen tillhörde Arsenal. Deras tempo, fysik och taktiska tydlighet satte en standard som få göteborgska kombinationer tidigare ställts inför.