Trots sommaruppehåll och sparsam träning lyckades engelska Arsenal ännu en gång försvara sin svit i Göteborg. Dagens Nyheter konstaterade att “Trots en total otränning på nära tre månader slog engelska Arsenal på tisdagen vakt om sin rekordprestation att aldrig ha förlorat en match i Göteborg. Britterna vann sålunda det 12:e gästspelen med 4—2 (2—0) och vann otvivelaktigt rättvist.” (DN)

Göteborgsalliansen formerade sig i ett offensivt 4–2–4 med Kent Harman i mål. Fyrbackslinjen utgjordes från höger av Donald Niklasson, Rolf Hansson, Björn Ericson och Berry Larsson. På mittfältet arbetade Lars-Göran Johansson tillsammans med Göran “Pisa” Nicklasson, medan fyrmannakedjan bestod av Hans Johansson till vänster, Örjan Persson och Harry Svensson centralt samt Sten Pålsson ute till höger. Arsenal mönstrade sitt klassiska 2–3–5: Bob Wilson i mål, Peter Storey och Bob McNab som backar, Peter Simpson, Frank McLintock och Eddie Kelly i halvlänken och längst fram en kedja med George Graham, John Radford, Charlie George, Jon Sammels och George Armstrong.

Inledningsvis var det hemmalaget som höll i bollen mest. Alliansen satte tryck högt upp, och Johansson tog ofta steget fram från mittfältet för att skjuta. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning noterade att “Göteborgs-Alliansen hade ett på papperet tämligen intressant lag. Tyvärr lyste som vanligt i sådana här matcher bristen på samträning igenom.” (GHT) Ändå skapades en rad lovande anfall, och Wilson tvingades ingripa på ett par tunga avslut från Johansson.

Arsenal, som befann sig mitt i sitt uppehåll, höll ett lugnare tempo men visade desto större skärpa i avsluten. I 29:e minuten föll 0—1 sedan Radford tagit emot bollen felvänd, spelat loss Charlie George och denne placerat avslutet från vänsterläget. Tre minuter senare kom 0—2; anfallet byggdes upp till höger och Armstrong frispelade George som återigen gjorde mål. Gästerna visade inte fullt ligatempo men utnyttjade konsekvent varje misstag i det göteborgska positionsspelet.

Direkt efter paus kom en snabb reducering. Johansson sköt från distans, bollen tog på Bob McNab och ställde Wilson till 1—2 efter 48 minuter. Hoppet om en alliansforcering grusades dock nästan omedelbart. Vid avsparken gick Arsenal till nytt anfall, McNab följde med upp och avslutade själv till 1—3 minuten därpå.

Göteborgsalliansen fortsatte ändå att bidra framåt. Persson rörde sig mycket mellan lagdelarna, sökte kombinationer med Pålsson och Svensson och gav gästerna arbete i djupled. Dagens Nyheter sammanfattade insatsen genom att skriva: “Göteborgslaget var på gott och ont. Kent Harman i målet var ibland sedvanligt släpphänt men gjorde en rad briljanta räddningar, och i fyrbackslinjen stod Rolf Hansson och Björn Ericson för ett mycket fint arbete. På mittplanet spelade Göran ‘Pisa’ Nicklasson bra men övertrumfades i alla fall av öisaren Lars-Göran ‘Galento’ Johansson, som spelade utmärkt både framåt och bakåt.” (DN)

Med drygt tio minuter kvar kom hemmalagets andra mål. Persson bröt sig loss på högerkanten, väntade in Pålssons löpning och spelade snett inåt bakåt. Pålsson avslutade direkt och reducerade till 2—3 i 79:e minuten. Ullevi fick ny puls, men innan Alliansen hann skapa någon verklig slutpress skickade Arsenal fram ännu en våg. Fem minuter före full tid dök Graham upp från vänster, mötte ett inspel längs marken och fastställde resultatet till 2—4.

Avslutningen blev kontrollerad från gästernas sida. De lät bollen göra arbetet och visade tydligt sin tekniska överlägsenhet även i ett matchtempo som aldrig var maximalt. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning drog slutsatsen att “Bästa spelare var utan tvekan innerforwarden, den långhårige Charlie George kring vilken det mesta anfallsspelet cirklade.” (GHT) För Göteborgsalliansen blev kvällen en blandning av lovande spelavsnitt och tydliga brister i samarbete, medan Arsenal kunde resa hem med ännu en bevarad svit i göteborgska sommarkvällar.