Fredagens fotbollmatch på Ullevi blev ett nytt vittnesbörd om att vänskapsspel inte längre var något populärt. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning noterade att “Trots att självaste Israels landslag tjänstgjorde som sparringpartner åt ett kombinerat göteborgslag hade sålunda bara 3.257 intressenter runnit till och det är inte mycket att skryta med även om föreställningarna i VM-borgen kommit väl sent på sistone.” (GHT) Leif Ekfeldt dömde, och de 3.257 åskådarna fick se en jämn uppgörelse som slutade 1—1.

Göteborgsalliansen spelade i ett 4–3–3-system med Rolf Pettersson i mål. Backlinjen bestod av Donald Niklasson och Gösta Almbjerg på kanterna samt Björn Ericson och Yngve Samuelsson i mitten. På mittfältet höll Göran “Pisa” Nicklasson ihop spelet tillsammans med Hasse Samuelsson och Kjell-Åke Carlsson. Längst fram opererade Reine Almqvist centralt flankerad av Harry Svensson och Håkan Eklund. Israel mönstrade ett klassiskt 2–3–5 med Itzhak Vissoker i mål, Miko Bello och Shraga Bar som backar, Shmuel Rosenthal, David Primo och Zvi Rozen som halvor samt Itzhak Shum, Mordechai Spiegler, Yehoshua Feigenbaum, Giora Spiegel och Rachamim Talbi i kedjan.

GHT beskrev tillställningen som långt ifrån dramatisk men ändå spelvärd: “Det blev för övrigt en rätt småputtrig historia — inte direkt upphetsande men ändå betydligt mer givande än den allsvenska fighten kvällen före.” (GHT) Inget av lagen backade hem, och särskilt alliansens IFK-kedja med Eklund, Almqvist och Svensson sökte hela tiden vägar fram genom Israels försvar, understödd av Hasse Samuelsson, Nicklasson och Kjell-Åke Carlsson.

Efter ungefär en halvtimmes spel kom matchens mest händelserika minuter. Almqvist tog sig fram ute till vänster, spelade in bollen mot straffområdet där Eklund gick in beslutsamt och fälldes i kamp med försvaret. Ekfeldt pekade på straffpunkten och i den 35:e minuten satte Nicklasson säkert 1—0 med ett väl avvägt skott. Ledningsmålet låg väl i linje med spelbilden, där Göteborgsalliansen under en period tryckt tillbaka gästerna.

Glädjen blev emellertid kortvarig. Två minuter senare nådde en hög boll in mot Pettersson, som misslyckades med ingripandet. Yehoshua Feigenbaum höll sig framme, tog hand om returen och kvitterade till 1—1 från nära håll. Referaten var eniga om att målet kom efter en grov miss i alliansförsvaret och att hemmalaget därmed bokstavligen gav bort poängen till Israel.

Resten av halvleken fick en mer avvaktande prägel. Alliansens backlinje stod överlag stadigt med Almbjerg och Ericson som säkra pjäser, medan israelernas anfall sökte Feigenbaum och de tekniska innerspelarna Spiegel och Spiegler med instick och inlägg. Primo höll ihop gästernas mittförsvar och Rosenthal arbetade nyttigt som ytterhalva.

Efter paus sjönk tempot. Göteborgs-Posten konstaterade att “Det var mest derby i tankarna hos IFK:are och GAIS:are på Ullevi i går. På annat sätt går det inte att förklara Göteborgsalliansens tämligen slätstrukna insats mot Israels landslag i en match som slutade 1—1 (1—1) inför 3.257 åskådare.” (GP) Almqvist fortsatte att löpa mycket, och Eklund hade någon farlig aktion på högerkanten, men chanserna blev färre ju längre matchen led. En sen möjlighet föll till Kjell-Åke Carlsson som efter fint förarbete sköt ett pressat avslut som styrdes till hörna.

Israel hotade periodvis genom Feigenbaum, som rörde sig längs hela fronten, men hemmalagets fyrbackslinje höll tämligen tätt efter den olyckliga kvitteringen. Mot slutet verkade gästerna nöjda med oavgjort, och inte heller Alliansen förmådde samla kraft till en ordentlig slutoffensiv. När Ekfeldt blåste av stod siffrorna kvar på 1—1, ett resultat som speglade en match där två tidiga mål – en straff och ett utnyttjat misstag – blev avgörande och där rubrikerna lika mycket handlade om den glesa publiken som om spelet på planen.