Göteborgsalliansens möte med Rangers FC på Ullevi tisdagen den 4 juni 1968 utvecklades till en klar skotsk seger. Inför 7 284 åskådare, med Gunnar Carlstrand som domare, vann gästerna med 5—1 efter att redan i paus leda med 4—1. Aftonbladet sammanfattade både siffror och överläge genom att konstatera att “Glasgow vann med 5—1 och Örjan svarade för två smarta mål — varav ett på nick. Men skottarna kunde mycket väl ha vunnit med ska vi säga 10—1! Så överlägsna var de nämligen. I allt.” (AB)

Göteborgsalliansen avvek denna gång från det traditionella 2–3–5 och ställde upp i ett 4–3–3-system. Åke Bergling vaktade målet bakom en fyrbackslinje med Gunder Högström, Lennart Wing, Björn Eriksson och Christer Heideberg. På mittfältet spelade Ingvar Svensson, centralt Lennart Wallin och till höger Lars-Göran Johansson. Kedjan bestod från vänster av Jan Olsson, Agne Simonsson i mitten och Sten Pålsson till höger. Rangers använde ett klassiskt 2–3–5: Norrie Martin i mål, David Provan och Sandy Jardine som backar, Dave Smith, Ronnie McKinnon och John Greig i halvlänken samt en anfallsfemma med Örjan Persson, Willie Johnstone, Andy Penman, Alex Smith och Willie Henderson.

Rangers tog kommandot omedelbart. Redan i åttonde minuten gav Persson gästerna ledningen med en nick från vänsterkanten, en situation där den tidigare Öis-spelaren tog sig framför sina gamla lagkamrater. Göteborgsalliansen svarade snabbt. Fem minuter senare tog Olsson sig loss på vänsterkanten och spelade in till Pålsson, som sköt 1—1. Under några minuter var hemmalaget med i matchen, men skottarnas replik blev avgörande. I 14:e minuten gjorde Johnstone 1—2 och bara en minut därefter ökade Penman till 1—3 efter ett nytt snabbt anfall, där alliansförsvaret hade svårt att samla sig.

När Persson sedan gjorde 1—4 i den 23:e minuten, framspelad av Penman, var utgångsläget inför fortsättningen i praktiken klart. Alliansen reagerade med ett tidigt målvaktsbyte; Bengt Bertilsson ersatte Bergling strax efter 0—3-målet, och framåt sökte Simonsson och Pålsson nya kombinationer utan att få ytterligare utdelning. Rangers fortsatte samtidigt att hota främst via inlägg mot Persson och Henderson, där Wing och Högström hade en krävande kväll.

I paus genomförde Göteborgsalliansen tre ytterligare byten: Donald Niklasson, Rolf Hansson och Hasse Samuelsson kom in, medan Simonsson, Pålsson och Johansson gick av. Den ommöblerade kedjan lutade sig i hög grad mot Olssons löpvillighet, men matchbilden förändrades inte i grunden. Rangers höll i taktpinnen, rullade bollen inom halvlänken och lät hemmalaget jaga. Under en period i början av andra halvlek gick tempot ned något, men runt timmen ökades trycket åter, och i 62:a minuten fastställde Penman slutresultatet 1—5 efter ett anfall genom mitten.

Skillnaden i skärpa och aggressivitet märktes både i närkamper och i hanteringen av andra bollar. Aftonbladet återgav hur alliansledaren Nisse Olsson framför allt tog fasta på Örjan Perssons insats och gav honom omdömet: “Fantastisk helt enkelt. Han dribblar lika bra som förr — men passar numera också i tid. Och vilka skott sen!” (AB) Expressen betonade samma klasskillnad i rubriken att Rangers gav lektion på Ullevi, medan Göteborgs-Posten påpekade att den skotska snabbrepliken, två mål på 70 sekunder, effektivt avgjorde matchen redan i första halvlek.

I den ramen framstår Pålssons kvittering och vissa perioder av konstruktivt spel från Olsson, Wallin och Wing som isolerade ljuspunkter under en kväll där gästerna styrde spelet. Med Perssons två mål, Penmans hattrick och ett kompakt försvar framför Martin blev Rangers’ besök på Ullevi en tydlig uppvisning i skotsk klubbfotboll, samtidigt som Göteborgsalliansen fick en påminnelse om nivån som krävs för att mäta sig med ett topplag från Glasgow.