Inför 7 652 åskådare på Gamla Ullevi ställdes Göteborgsalliansen mot det skotska ligalaget Aberdeen FC, ett besök som av samtida press beskrevs som ”ett välkommet inslag av brittisk fotboll” i Göteborg. Matchen präglades av hög fart och flera välorganiserade kombinationer från båda lagen, men där gästerna visade större effektivitet i avgörande lägen.

Aberdeen tog ledningen redan efter elva minuter genom Alex Robertson, som utnyttjade ett snabbt anfall och satte bollen otagbart i mål. Göteborgsalliansen svarade i den 34:e minuten när Gunnar Olsson frispelade Evert Hansson, som med ett välplacerat skott kvitterade till 1–1.

Efter paus var det skottarna som tog kommandot. Tre minuter in i andra halvlek slog Matt Armstrong till från nära håll och återgav Aberdeen ledningen. Kort därefter fastställde Jack Beattie slutresultatet till 3–1 efter en snabb och väl avvägd kombination, vilket enligt tidningsreferaten ”praktiskt taget avgjorde matchen”.

Göteborgsalliansens försvar med Harry Zachrisson, Otto Andersson och målvakten Anders Rydberg fick beröm för ett stabilt spel, även om pressen från Aberdeen ofta satte dem på prov. I offensiven utmärkte sig förutom Hansson även Karl-Erik Holmberg och Gunnar Olsson, medan Sven Rydell, som annars ofta agerade mer offensivt, denna gång spelade med större försiktighet.

Bland gästerna noterades särskilt Andy Love på vänsterkanten, vars ”snabba löpningar och precisa inlägg” orsakade problem för hemmalagets backlinje. Armstrongs rörlighet och avslutsförmåga framhölls också som en avgörande faktor.

Trots förlusten skapade Göteborgsalliansen flera chanser, särskilt i första halvlek, då bland annat Hansson tvingade målvakten Steve Smith till en kvalificerad räddning efter ett distansskott. Publiken bjöds på vad pressen beskrev som ”en livlig och välspelad tillställning” där skottarnas skärpa framför mål blev den avgörande skillnaden.