På Gamla Ullevi den 19 november 1932 besegrade Göteborgsalliansen en kombination ur Västsvenska serien med 3–2 inför 2 296 åskådare. Matchen spelades till förmån för arbetslösa och bjöd på flera målchanser, spännande situationer och en jämnare utgång än vad många på läktarna förväntat sig.

Gästerna inledde målskyttet redan efter 18 minuter. En snabb kontring resulterade i att Sven Vångberg fick chansen från straffpunkten och säkert placerade in 0–1. Alliansen svarade dock innan paus. Efter 32 minuter höll sig Evert Hansson framme och kvitterade till 1–1, ett resultat som stod sig till halvtid.

Tempot hölls uppe efter vilan och matchen hade enligt samtida rapporter ”stundtals spännande som i flertalet allsvenska matcher”. I den 72:a minuten fick hemmalaget utdelning. Evert Hansson, som tidigare utmärkt sig på högerkanten, levererade ett väl avvägt inlägg som Albert Olsson förvaltade till 2–1. Glädjen blev dock kortvarig – bara en minut senare fick Vångberg återigen chansen från elvameterspunkten och satte 2–2.

Alliansen återtog ledningen omedelbart. På nytt var det Albert Olsson som stod för fullträffen när han två minuter efter kvitteringen skickade in 3–2, vilket också blev slutresultatet.

Tidningarna noterade att Västsvenska seriens bästa spelare, däribland T. Karlsson och Vångberg, ”gjorde nog minst visen av sig” och att gästerna med bättre avslut kunde ha nått ett bättre resultat. För Göteborgsalliansen framhölls Harry Johansson som lagets starkaste defensiva kort, med Otto Andersson och målvakten Anders Rydberg som övriga undantag i en annars något svajig backlinje. Offensivt fick Evert Hansson beröm för sitt arbete på kanten och sin inblandning i två av målen.