Den 3 juni 1934 spelade Göteborgsalliansen mot österrikiska FC Libertas Wien på Gamla Ullevi inför 3 767 åskådare. Matchen slutade 0–1 efter att Adolf Semp avgjort med matchens enda mål i den 26:e minuten. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning konstaterade att Libertas ”ej så bra som väntat” och samtidigt att hemmalaget var ”ännu sämre än Libertas”.

Matchens enda mål föll efter drygt en halvtimme, när Semp sköt in bollen bakom Gottfrid Karlsson. I övrigt noterade tidningen att det hände ”knappast något anmärkningsvärt under hela matchen”. Libertas skapade de farligaste chanserna men stötte ofta på Karlsson i målet, som enligt rapporten var ”ständigt på vakt” och bland annat stod för en utmärkt räddning i andra halvlek på ett nytt avslut från Semp.

Göteborgsalliansen ställde upp med nio av de elva spelare som mötte Sheffield två dagar tidigare, men enligt tidningen syntes en tydlig trötthet. Försvaret höll ändå jämn nivå. Viktor Carlund betecknades som ”den ende acceptable i halvbackstrion”, medan Helge Liljebjörn i backlinjen kallades ”en av de bättre i laget” trots att han inte nådde samma nivå som när han spelade som halvback. Holger Johansson, som tidigare i veckan hörde till de mest uppmärksammade, pekades nu ut som ”den svagaste i kvintetten”.

Hos gästerna framhölls vänsteryttern Franz Schönwetter som den mest drivande framåt. Han ledde flera ”vackra anfall på sin kant”, men oftast saknades avslutskraft i straffområdet. I backlinjen nämndes vänsterhalvbacken Eduard Frühwirth som ett strå vassare än övriga, medan målvakten Hans Kovar endast hade några enklare ingripanden att hantera.

Trots att Libertas vann, ansågs laget sakna spelare som höjde sig över medelmåttan. GHT noterade att styrkan främst låg i förmågan att skapa många skottpositioner, även om de flesta försöken gick utanför. Publiken bjöds på en match där engagemanget på planen växlade, och rapporten sammanfattade upplevelsen med att allianslaget för dagen inte förmådde prestera bättre än sina gäster, som trots segern inte imponerade.