Drygt 8 300 åskådare samlades på Gamla Ullevi den 1 juni 1934 när Göteborgsalliansen tog emot Sheffield Wednesday. Matchen slutade 3–3 och bjöd på flera dramatiska vändningar. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning framhöll att göteborgarna denna gång visade ”att de icke äro att leka med” och att laget gav det engelska motståndet en match som publiken sent skulle glömma.

Redan i den femte minuten tog hemmalaget ledningen. Karl-Erik Holmberg nickade fram bollen till Holger Johansson, som placerade in 1–0. Sheffield svarade snabbt. I den 17:e minuten utjämnade Mark Hooper och drygt en kvart senare, i den 32:a minuten, gav Neil Dewar gästerna ledningen med 1–2. GHT beskrev Dewars mål som ett ”konststycke”, där flera göteborgare stod i ”stum förundran”.

I andra halvlek tog hemmalaget åter initiativ. Efter nio minuter, i den 54:e minuten, nickade Gunnar Rydberg in 2–2 efter förarbete av Evert Hansson. Tidningen noterade att kvitteringen visserligen kom efter ”ett s. k. billigt mål” där målvakten släppte en retur, men att Rydberg visade skärpa när chansen väl dök upp.

Sheffield tog på nytt ledningen i den 78:e minuten genom Ronnie Starling, vars skott beskrevs som ett elegant avslut. Än en gång lyckades dock Göteborgsalliansen svara. Med bara några minuter kvar tilldelades hemmalaget straff efter ett anfall signerat Everth Hansson. Karl-Erik Holmberg stegade fram och satte 3–3, ett mål som fick publiken att jubla högt.

GHT betonade flera spelares insatser. Evert Hansson och Karl-Erik Holmberg lovordades för sitt arbete, även om Holmberg enligt tidningen ”sällan riktigt kom till sin rätt”. Gottfrid Karlsson fick beröm för sitt resoluta försvarsspel och hans ingripande i andra halvlek kallades ”paradräddning”. På mittfältet kämpade Arne Nyberg hårt och skapade flera öppningar, medan ytterbackarna Lind och Zachrisson sällan gjorde några misstag.

Sheffield uppgavs ha spelat något semesterbetonat men visade ändå prov på ”snabb och elegant passningsboll”. Framför allt Mark Hooper och Neil Dewar gjorde starka individuella insatser, men tidningen påpekade att engelsmännen som helhet inte framstod som lika effektiva som Blackburn vid besöket veckan innan.

Matchen på Gamla Ullevi blev därmed en publikvänlig tillställning, där allianslaget både visade kampvilja och förmåga att resa sig efter motgångar. Slutresultatet 3–3 speglade en jämn kamp där båda lagen fick sina perioder av övertag.