Inför 18 511 åskådare på Gamla Ullevi mötte Göteborgsalliansen det engelska ligalaget Chelsea FC i en match som länge höll sig mållös, men där gästerna efter paus visade varför brittisk ligafotboll åtnjöt ett sådant anseende. Chelsea vann med klara 4–0 efter en mållös första halvlek.

Första halvlek präglades av disciplinerat försvarsspel från hemmalaget. Anders Rydberg i målet agerade stabilt och räddade flera svåra avslut, medan mittförsvaret med bland andra Ernst Andersson och Victor Carlund stod upp väl mot det engelska trycket. Gustaf Werner gjorde en fin insats som kedjemitt och låg bakom flera uppspel. Chelsea visade teknisk överlägsenhet och varierade sitt spel med kortpassningar och snabba sidledsförflyttningar, men Göteborgsalliansen lyckades stå emot.

En dramatisk sekvens uppstod i slutet av halvleken när Chelseas högerhalv Billy Mitchell tydligt tog bollen med handen i eget straffområde. Domaren John Johansson pekade på straffpunkten – en av få gånger engelsmännen blev tillbakapressade. Otto Andersson stegade fram men hans skott räddades av målvakten Vic Woodley, som dök ner till höger och tippade bollen till hörna. Det blev därmed ingen reducering, men publiken, som redan reagerat starkt på handsincidenten, följde ögonblicket med stor spänning.

Efter halvtidsvilan tog Chelsea över matchbilden helt. George Gibson gjorde 0–1 i 56:e minuten och ökade till 0–2 efter elva minuter, båda målen efter snabba anfall och precisa avslut. George Mills utökade till 0–3 efter ett välavvägt väggspel, och det sista målet signerades Harry Burgess, som avslutade ett snabbt kombinationsspel med ett behärskat skott.

Tidningen noterade att Chelsea “kunde allt som till spelet hörde” och deras rörelsemönster, bollbehandling och balans imponerade stort. Spence och Barraclough på kanterna bjöd både på lekfullhet och effektivitet, vilket illustrerades i ett humoristiskt bildinslag som beskrev britterna som “stående på fötterna – eller huvudet”.

Göteborgsalliansen, trots underläget, beskrevs som bättre än väntat. Försvaret höll tätt länge och spelare som Werner och Eliasson försökte skapa offensivt tryck. Tidningen sammanfattade insatsen som en nyttig läxa i “riktigt ligaspel”, där gästerna inte bara vann med siffror, utan även i rörelse, teknik och variation.