När Kölns stadslag gästade Gamla Ullevi den 12 juni 1936 var det inte enbart en idrottslig händelse, utan en match omgärdad av stark politisk laddning. FCO, LO:s lokalorganisation i Göteborg, hade krävt att mötet skulle stoppas och hotade med bojkotter om det ändå genomfördes. Bakgrunden var motståndet mot att svenska idrottsmän skulle bidra till Hitlers propagandauppvisningar, något som samtidigt var en del av debatten kring Sveriges deltagande i OS i Berlin. Göteborgsalliansen övervägde därför att flytta eller ställa in matchen, men Svenska Fotbollförbundet krävde att den skulle spelas om man ville fortsätta möta internationella lag. Efter förhandlingar förmådde LO:s ledning FCO att häva sitt hot, men flera etablerade spelare avstod och Alliansen fick ställa upp med en försvagad uppställning. Matchen spelades till slut inför 1 995 åskådare.

Trots detta var det göteborgarna som helt dominerade på planen. De vann med klara 5–0, och tidningen Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning konstaterade att tyskarna spelade “synnerligen primitivt spel i både anfall och försvar”. Redan i första halvlek gjorde Kurt Svanström 1–0 och Åke Tholander 2–0, samtidigt som Alliansen radade upp chanser. I paus kunde resultatet ha varit betydligt större, då hemmalagets forwards gång på gång kom till avslut.

I den andra halvleken fortsatte överlägsenheten. Svanström satte sitt andra mål till 3–0, Henry Andersson ökade till 4–0 och slutligen fastställde Karl-Erik Eliasson segern till 5–0. Kedjan med Werner i en drivande roll, tillsammans med Svanström och Eliasson, fick särskilt beröm. I försvaret utmärkte sig Otto Andersson, och målvakten Berghult hade en stillsam afton då Köln aldrig kom till ett riktigt farligt skott.

Trots att Allianslaget inte var lika starkt som vanligt efter avhoppen, framstod de ändå som “artister” i jämförelse med det tyska laget. Publiken kunde se hur göteborgarna kombinerade sig fram och höll bollen inom laget, medan Kölns försvar ofta stod stillastående och sparkade iväg bollen på måfå. Tidningen noterade att om chanserna tagits bättre tillvara kunde segersiffrorna ha blivit tvåsiffriga.