Onsdagen den 31 maj 1939 föll Göteborgsalliansen med 0–2 mot Liverpool FC inför 8 402 åskådare på Gamla Ullevi. Matchen, som leddes av Wilhelm Berndtsson, inleddes med ett spelmässigt jämnt första halvlek men gled till slut ur hemmalagets händer. Trots det engelska lagets seger var tongångarna i pressen dämpade. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning konstaterade att Liverpool ”inte var mycket bättre än våra egna amatörer”, medan Dagens Nyheter kallade tillställningen för ett ”ekonomiskt fiasko” och ”en motsats till en fest”.

Redan i den tionde minuten tog gästerna ledningen. Phil Taylor höll sig framme efter hörna och tryckte in 0–1 från nära håll efter att försvaret misslyckats att rensa. Innan dess hade Kurt Bergström hunnit nicka ett tidigt avslut över mål, medan Vallentin Hultén fick se ett tungt skott täckas undan. Göteborgarna visade viss rörlighet i sin offensiv, men hade svårt att bryta igenom Liverpools kompakta försvar. På högerkanten blev Harry "Patly" Andersson isolerad, och enligt GHT spelade han ”med en osviklig rätlinjighet” utan att skapa något större hot.

Folke Lind lyftes fram som Göteborgsalliansens bäste. Han vann dueller, avväpnade Liverpools yttrar och höll sin kant stängd med pondus. Även Vallentin Hultén samt målvakten Gösta Stenberg nämndes som tillräckligt solida. I mittförsvaret hade Sven Jacobsson det svårt med flera snedsteg, och Roland Lindberg, som öppnade starkt, tappade initiativet i andra halvlek. Längre fram föll stödet till Kurt Bergström och Knut Hansson ofta bort, vilket gjorde det svårt att komma till avslut.

Gästernas prestation låg långt från den nivå som Arsenal visat två veckor tidigare. Jack Balmer dirigerade mittfältet utan att sticka ut, och enligt GHT ”spelade ingen av forwards någon märkligare roll”. Enda undantaget var Berry Nieuwenhuys, som i 89:e minuten avgjorde matchen. Efter att ha tagit emot bollen till vänster, fintade han sig förbi sin försvarare och placerade säkert in 0–2 bakom Stenberg.

Det svenska laget byggde sin defensiv på lokala spelare, medan anfallskedjan hade valts ut av landslagets UK och bestod av spelare från olika delar av landet. Inledningsvis skapades flera möjligheter – bland annat tvingades målvakten Riley till en vass räddning efter en nick från Kurt Bergström – men skärpan saknades. När Göte Ellström skadades kort före slutsignalen ersattes han av Olle Hultfeldt, men då var matchbilden redan fastlåst.

Trots segern var Liverpools insats blek. DN noterade att gästerna endast ”stundtals åstadkomma några finesser” och annars ”försökte undvika alla risker”. GHT var ännu tydligare: ”Det var inte rikt’t god fotboll i går.” Med andra ord – en match som snarare förstärkte minnet av Arsenals styrka än Liverpools.