En gråmulen söndag den 8 november 1942 bjöd på en av de mest minnesvärda uppvisningarna i Gamla Ullevis historia. Inför 12 475 åskådare besegrade Göteborgsalliansen det svenska landslaget med 3–1 efter en match där samspel, positionsspel och kampvilja förenades i en närmast perfekt helhet.

Arne Nyberg öppnade målskyttet efter ett rappt anfall på högersidan – ”ett vackert placerat skott efter snabbt växelspel”, skrev Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – och därifrån tog hemmalaget över fullständigt. Strax därefter ökade Knut Johansson till 2–0 med ett närskott som Sven Bergqvist var chanslös på. Dagens Nyheter noterade torrt: ”Bergqvist utan chans på Johanssons närskott.”

Göteborgsalliansen höll tempot uppe med Nyberg och Johansson i spetsen, effektivt understödda av innespelarna Harry Johansson och Holger Bengtsson. På mittfältet dominerade Olle Åhlund från Degerfors. Svenska Dagbladet beskrev honom som ”lugn och säker, med en instinktiv känsla för läge”, medan Aftonbladet konstaterade att ”Åhlund hade fel tröja – han var landslagsklass i allt.”

Kort före paus gjorde Nyberg 3–0 efter ett misstag i landslagsförsvaret. ”Landslaget utspelades i första halvlek,” skrev Dagens Nyheter och kallade matchen ”en lektion i samspel och snabbhet.” Gunnar Nordahl reducerade visserligen efter pausen, men Göteborgsalliansen höll greppet utan större bekymmer.

Försvaret stod som en mur. Rune Ludvigsson dirigerade säkert längst bak, och de båda ytterbackarna Folke Lind och Folke Johansson fick lovord. GHT beskrev Lind som ”elegant och oberörd även under press.” Karl-Erik Grahn hade chansen att minska underläget på straff, men sköt utanför. Samma tidning konstaterade torrt: ”Grahn missade sin straff, och därmed var saken avgjord.”

Efteråt var tonen i pressen ovanligt samstämmig. Aftonbladet kallade nederlaget ”nyttigt – en läxa snarare än ett misslyckande”, medan Dagens Nyheter ansåg att matchen ”kanske kom för sent som väckarklocka inför Schweizresan.” Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning sammanfattade det hela: ”Göteborgarna överträffade sig själva.”

Särskilt Sven Jacobsson hyllades som ”en av de mest kompletta högerhalvor som synts på Ullevi på länge”, och Sixten Rosénqvists uppoffrande arbete beskrevs som avgörande för att neutralisera Gunnar Gren, som ”aldrig fick det utrymme han brukar.”

”Göteborgarna överträffade sig själva,” avslutade Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.