Den tredje och sista distriktsmatchen mellan Skåne och Göteborgsalliansen spelades på Olympia i Helsingborg söndagen den 16 juni 1940 inför 2 493 åskådare. Domare var dansken Valdemar Laursen, som enligt tidningarna berömde hemmalaget för gott samspel mellan lagdelarna.

Göteborg tog ledningen redan i fjärde minuten genom Sven Jacobsson. Svenska Dagbladet noterade: ”Göteborg började utmärkt och kunde redan i fjärde minuten notera ledningsmålet genom Jacobsson.” Kort därefter kvitterade Sture Mårtensson efter ett sololopp, och minuten senare ökade Knut (Buckla) Hansson till 2–1 för Skåne efter en perfekt passning från Frans Anderberg. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrev att matchen var ”synnerligen jämn och utgången kunde lika gärna ha gått till gästerna utan att någon större orättvisa skett.”

Spelet höll högt tempo trots värmen. Svenska Dagbladet rapporterade att ”matchen bjöd på alldeles ypperligt spel av båda parterna,” medan Arbetet beskrev Skånes anfallskedja, ledd av Buckla Hansson, som ”mycket målfarlig.” Hos Göteborg skapade innertian Mossberg tillsammans med Jacobsson och Ernst Andersson flera farliga situationer framför Skånemålet. Målvakten Axel Olsson gjorde flera säkra ingripanden.

I andra halvlek utjämnade Göteborg. Åke Schön gjorde 2–2 med ”ett snabbt och vackert skott” (Svenska Dagbladet). Sju minuter senare kom Knut Kroon fri och placerade bollen förbi Olsson till 3–2 för Skåne. Göteborg svarade snabbt – Arbetet skrev: ”Stadler blev lurad av en genomskärare och Friis rusade ut, men Jacobsson nådde bollen och satte 3–3.”

Segermålet kom i den 68:e minuten. Arbetet återgav anfallet: ”Kroon hade lockat ut Axel Olsson och slog en lyra till Buckla Hansson, som från långt håll nickade bollen välriktat i klykan.” Därmed var ställningen 4–3, och Skåne höll ledningen matchen ut.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrev att båda lagen ”höllo matchen igång i högt tempo och mot slutet hårdnade spelet till, men man hade sannerligen ingen anledning att tala om semesterfotboll.” Tidningen återgav också domaren Laursens ord: ”Sällan ser man i en seriematch ett så gott samspel mellan backarna, halbackarna och forwards.”

Arbetet berömde Sture Mårtensson som ”utmärkt på mitten och helt av landslagsklass” och framhöll ytterparet Kroon och Anderberg för deras samspel. Ove Karlsson fick särskilt omnämnande för att ha ”gått kolossalt framåt” och visade ”fin precision i sparkandet.”

Hos Göteborg utmärkte sig Ernst Andersson som ”en farlig forward med flera perfekta skott,” och Evert Hansson beskrevs som ”snabb som alltid.” Olle Hultfeldt och Folke Johansson var ”bomsäkra i försvaret.”

När domare Laursen blåste av stod Skåne som segrare med 4–3.