Fredagen den 7 juni 1929 fick Gamla Ullevi bevittna en fotbollskväll av hög klass när Göteborgsalliansen tog emot de skotska gästerna Heart of Midlothian inför 9 100 åskådare. Domare Harvid Abrahamsson ledde matchen, som i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) beskrevs som en tydlig kontrast mellan ”lugnt yrkesarbete och en smula nervöst amatörspel.”

Göteborgsalliansen inledde piggt och tog till och med ledningen efter 15 minuter. Ett frisparksförsök från Erik Johansson slank förbi målvakten Harkness, som missbedömde bollen, och hemmalaget stod i 1–0. Dagens Nyheter (DN) noterade att ”trots ett mycket välberäknat skott var det emellertid svårt för skotten att rädda,” vilket visade det tryck som Göteborg lyckats bygga upp.

Men Hearts svarade omgående. Bara fem minuter senare kvitterade centerforwarden Barney Battless med en nick efter en lång passning. GHT framhöll att den långe anfallaren ”arbetade påfallande lugnt och säkert, väl assisterad av ett par bollskickliga innermän och ett par mycket snabba yttrar, särskilt vänsteryttern Murray.” I den 37:e minuten hade gästerna vänt till 2–1 efter ett misstag i försvaret av Östlund.

Den andra halvleken visade än tydligare skottarnas effektivitet. Passningarna var korta, precisa och slogs med minsta möjliga tillslag, vilket gav intrycket av ett väloljat maskineri. Som GHT uttryckte det: ”Det skotska laget arbetade som ett väl snort maskineri,” ett omdöme som underströk deras sömlösa samspel. Redan fem minuter in i halvleken kunde en Hearts-forward utöka till 3–1 efter ett nytt snabbt anfall.

Göteborg kämpade vidare med stor energi. Knut Andersson hade flera möjligheter, bland annat ett skott som gick strax utanför, medan Holmberg och Gustafsson slet hårt på mittfältet. DN beklagade att ”många saknas i mycket hög grad hos de svenska forwardsspelarna,” och pekade på varför flera lovande anfall rann ut i sanden innan Harkness sattes på prov.

Till slut fick hemmalaget utdelning i den 85:e minuten, när Karl-Erik Holmberg slog fram bollen till Knut Andersson, som avslutade distinkt till 2–3. Målet gav publiken nytt liv, men Hearts spelade av matchen med kyla. Deras vänsterhalv, Bob Bennie, utsågs av båda tidningarna till planens bäste spelare, prisad för sin ”ovanligt goda bollbehandling” och förmåga att styra tempot från mittfältet.

Skottarna visade därmed den kyla och professionalism som skiljde dem från motståndet. Som GHT sammanfattade: ”Det syntes genast när Midlothians spelare i går sprungo ut på Ulleviplanen, att de hade skotsk fotboll i blodet.” DN anslöt till samma slutsats och noterade att Hearts ”spelade god skotsk fotboll och det fanns ett par män i laget, som i någon mån höjde sig över de andra.”