Matchreferat
Två dagar efter den dramatiska 3–2-matchen på Gamla Ullevi möttes Göteborgsalliansen och Heart of Midlothian på nytt, denna gång på Slottsskogsvallen inför 8 156 åskådare. Domare Karl Olsson ledde matchen, som slutade 0–1 och återigen gav segern till skottarna. Ändå var tidningarna eniga: Göteborgskombinationen förtjänade inte att förlora.
Hemmalaget framstod som starkare än på fredagen, särskilt i försvaret. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) framhöll att ”backparet spelade med större framgång,” och samspelet gav forwards bättre understöd. Anfallstrion Johansson, Hjelm och Wenzel satte upp återkommande attacker, och redan i första halvlek pressade Göteborg fram målvakten Jack Harkness till flera desperata räddningar.
Filip Johansson, som ledde anfallet, var i glänsande form. Dagens Nyheter (DN) skrev att han ”spelade i glänsande stil och sköt en serie skott som man mera sällan sett av en svensk centervord.” Den skotske målvakten Harkness visade sig dock omutlig. DN beskrev honom som ”ett rentav fenomen, nästan omöjlig att besegra,” efter flera praktfulla ingripanden.
Trots Göteborgs övertag lyckades Hearts stå emot. Organisationen och den snabbare bollbehandlingen märktes, om än inte lika tydligt som i den första matchen. GHT påpekade att ”det var ej samma överlägsenhet och självtillit som då,” men ändå tillräckligt för att stå emot. Avgörandet föll i den 66:e minuten, när Barney Battless ostört nickade in matchens enda mål på en hörna.
Göteborg jagade därefter kvittering med frenesi. Hjelm hade flera farliga chanser, en gång tog bollen i stolpens utsida, medan Johansson stoppades av fingertoppsräddningar. Thulin och Holmberg stödde väl från mittfältet och Anders Rydberg rensade tappert i försvaret. GHT framhöll även Wenzels pigga insatser, även om ett av hans genombrott avblåstes för offside.
Till slut stod hemmalaget ändå mållöst. DN menade att laget ”borde åtminstone haft fyra mål” men att Harkness gång på gång stod i vägen. GHT uttryckte sig mer diplomatiskt: ”Göteborgarna kunde mycket väl ha blivit belönade med ett eller två mål,” och pekade på oturen i avsluten.
Den skotske målvakten blev matchens huvudfigur, skillnaden mellan seger och nederlag. Som DN sammanfattade: ”Han föreföll nästan omöjlig att besegra, ett målvaktsfenomen.”
