Den 25 april 1926 gästade Göteborgsalliansen Köpenhamn och mötte Stævnet på Idraetsparken inför 15 000 åskådare. Matchen spelades i samband med Kjøbenhavns Boldklubs 50-årsjubileum, och gästerna firade högtiden med att vinna klart med 3–1.

Göteborg tog en tidig ledning redan i den åttonde minuten genom Baldwin Johansson. Hemmalaget, som bestod uteslutande av danska landslagsspelare, kvitterade dock efter 35 minuter genom Ernst Nilsson, och i paus stod det 1–1. Spelet var snabbt och chansrikt åt båda håll, men Göteborgs forwards skapade de farligare lägena.

Avgörandet kom strax efter paus. Tio minuter in i andra halvlek gav Sven Rydell åter ledningen med vad Dagens Nyheter beskrev som ”ett vackert skott”, och bara tre minuter senare utökade Johansson till 3–1. Därefter styrde svenskarna matchtempot och höll motståndarna på avstånd.

Rydell hyllades allmänt som planens bäste. DN kallade honom ”helt enkelt fenomenal” och framhöll hur han ”spelade lätt och utan tvekan över hela planen”. Johansson blev med sina två mål den avgörande målskytten, medan Karl-Erik Holmberg, Ivar Klingström och Verner Andersson fick beröm för sitt energiska arbete.

Från danskt håll förklarades nederlaget med skillnader i spelstil. O. S. Winding skrev i Idrætsbladet att ”svenskarnas teknik var bättre—större bollkontroll, bättre förmåga att dämpa bollen och hålla den i laget.” Han menade vidare att Göteborgsalliansens män ”stod över Danmarks elit i teknisk färdighet” och att deras förmåga att anpassa sig till det blåsiga vädret gav utslaget.

Stævnet, trots sin rad av landslagsspelare, kritiserades för bristande snabbhet och samspel. Försvaret tvingades ofta till nödrensningar, och även om målvakten Frigast Larsen lyftes fram som säker mellan stolparna förmådde inte anfallet att utnyttja de chanser som fanns.

I slutskedet spelade Göteborg säkert och behärskat, och danskarna släpptes aldrig in i matchen igen. Som Idrætsbladet skrev: ”svenskarnas teknik var bättre—större bollkontroll, bättre förmåga att dämpa bollen och hålla den i laget.”