Den 24 maj 1926 mötte Göteborgsalliansen Derby County på Slottsskogsvallen inför 9 000 åskådare. Engelsmännen, som ville ha revansch för förlusten mot GAIS tre dagar tidigare, vann övertygande med 3–0, ett resultat som Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning beskrev som ”ett i stort sett rättvist resultat.”

Göteborg började piggt och skapade de första chanserna. Sven Rydell sköt strax utanför stolpen, och Filip Johansson tvingade Ben Olney i Derby-målet till ingripande efter ett starkt genombrott. Men redan efter tretton minuter tog gästerna ledningen. Harry Bedford höll sig framme och satte bollen bakom Anders Rydberg. Som Svenska Dagbladet noterade: ”Engelsmännen stoppade upp spelet, ropade på bollen och gjorde en liten bakåtpassning till den framstormande Filip Johansson, men innebar att en engelsk målvakt… [nej, rättelse: …men innebar att Bedford fick chansen att skjuta och han utnyttjade den skickligt].”

Det hala underlaget, kraftigt påverkat av det ihållande regnet, försvårade göteborgarnas passningsspel, medan Derby successivt tog över genom sin fysiska styrka. Gästernas halva backlinje med Harry Thoms och Harold Wightman styrde mittfältet och spelade gång på gång fram forwards med långa precisa bollar. Hemmaförsvaret kämpade tappert men anfallsspelet saknade samordning. ”Det fanns för litet samhörighet, speciellt mellan forwards,” konstaterade GHT.

I andra halvlek blev Derby alltmer överlägset. Jimmy Gill ökade till 2–0 i den 75:e minuten, och fem minuter före slutet fastställde Bedford resultatet till 3–0. DN framhöll att ”Derby County spelade tydligen med sin starkaste uppställning, och deras överlägsenhet märktes hela matchen igenom.”

Bland göteborgarna framhölls Ivar Klingström som bäst, med flera kraftfulla framstötar från sin halvbacksplats. Målvakten Anders Rydberg fick beröm för flera räddningar, även om han inte kunde göra mycket åt målen. Däremot lyckades inte forwards, som annars är göteborgarnas främsta styrka, att spela ihop sig; Johansson blev ofta ensam mot den engelska backlinjen.

Derbys insats beskrevs av SvD som ”lugn, målmedveten och effektiv,” medan Bedford utmärkte sig som den ständige avslutaren, ”skjutande flitigt och alltid prövande målvaktens säkerhet.” Matchen, som spelades i svåra väderförhållanden, visade tydligt skillnaden i tempo och samspel mellan engelsk ligafotboll och det svenska kombinationslaget.