Stadsmatchen mellan Göteborgsalliansen och Oslo på Gamla Ullevi den 19 juni 1927 samlade omkring 6 500 åskådare, trots regnet som legat tungt över staden tidigare på dagen. Det som började jämnt utvecklade sig till en klar 6–2-seger för hemmalaget, ett resultat som enligt Aftenposten var ”fullt förtjänt”.

Göteborg tog ledningen redan efter tio minuter genom Gunnar Rydberg. Norrmännen replikerade dock snabbt: Jørgen Juve kvitterade i den 18:e minuten efter fint förarbete av Birger Steen, och kort därefter satte Steen själv 2–1 på passning från Arne Møller. Idrettsliv noterade att Juve senare försökte med ”ett hårt långskott” som gick strax över, medan målvakten Henry Johansen i andra änden tvingades avvärja ”ett farligt svenskt skott”.

Kvitteringen kom i den 35:e minuten genom ett långskott som slank förbi Johansen, även om målskytten inte kunde fastställas med säkerhet. Paussiffrorna 2–2 speglade en första halvlek där Oslo enligt Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning hade varit ”de farligaste genom sina högerytteranfall”, medan Göteborg ännu sökte rätta precisionen i passningsspelet.

Efter paus förändrades matchbilden helt. De svenska halvbackarna tog kommandot och drev anfallen obönhörligt framåt. Idrettsliv beskrev andra halvlek som ”en fotbollsexhibition” där Göteborg ”stundtals lekte med det norska laget”. Gunnar Holmberg återgav ledningen med en frispark som tog insidan av stolpen och in. Därifrån var hemmalaget ostoppbart.

Torsten Svensson ökade till 4–2 i den 76:e minuten, två minuter senare sköt Erik Hjelm in 5–2 med vad Dagens Nyheter kallade ett ”praktfullt skott som Johansen ej kunde nå”, och ytterligare två minuter senare fullbordade Rydberg sitt andra mål till 6–2. På fyra minuter avgjorde Göteborg matchen.

Oslos försvar, som fram till pausen fått beröm för sin stabilitet, föll ihop under det massiva trycket. ”Det inre försvaret orkade inte längre stå emot situationen”, skrev Idrettsliv. Aftenposten konstaterade samtidigt att ”Oslolaget föll mer och mer samman och hängde dåligt ihop”, medan svenskarna skruvade upp tempot.

I hemmalaget fick flera spelare lovord. Åke Hansson och Gunnar Holmberg betecknades av GHT som de bästa, medan Ivar Klingström hyllades för sina genombrott. Rydberg var avgörande med två mål, och på kanterna bidrog Hjelm och Svensson med fart och skärpa. För Oslo framhölls halvbacken Thøger Nordbø som ”den bäste i raden” (Aftenposten), men anfallarna, trots Juves och Steens mål, ansågs överlag ha svikit.

Slutminuterna blev en spegel av hela matchen: Oslo hade visat glimtar av styrka i början, men Göteborgs bättre ork och taktiska disciplin avgjorde. Som GHT sammanfattade det: hemmalagets kedja ”fick tid och goda tillfällen att oavlåtligen pröva motståndarna med skott, och deras energi avgjorde matchen.”