Onsdagens möte på Slottsskogsvallen lockade 10 711 åskådare, som fick se Göteborgsalliansen besegra det gästande Viking Athletic Club från USA med 3–2. Resultatet avgjordes först i slutminuterna, och matchen präglades både av strid om rättvisa och av uppskattning för gästernas energi.

Göteborg tog ledningen redan efter tretton minuter genom en straffspark. Ernst Östlund fälldes i straffområdet, och Albert Olsson förvaltade möjligheten säkert. Dagens Nyheter kallade dock domen ”mycket tvivelaktig”, och även Göteborgsvänliga röster erkände att situationen såg billig ut. Målet stod ändå, och Olsson gav hemmalaget en tidig fördel. Viking svarade omedelbart. Fyra minuter senare kvitterade Simonsson med ett välplacerat avslut, och gästerna växte in i matchen. Deras spel var direkt och kraftfullt, byggt på långa bollar och fart på kanterna, vilket ofta pressade Göteborgsförsvaret hårt.

I den 19:e minuten slog Göteborg tillbaka. Efter ett snyggt anfall serverade Olsson bollen till Torsten Svensson, som satte 2–1 bakom målvakten Robert Zander. Amerikanerna vek dock inte ned sig. Precis före paus kvitterade de genom Herbert Karlsson, som nickade in 2–2 efter förarbete av Murren Karlsson. Arbetet konstaterade att ”under sådana förhållanden kan det sägas att ett oavgjort resultat varit ett mer rättvist värdemätare på lagens kapacitet.”

I andra halvlek öppnades spelet upp. Göteborg visade mer variation och teknisk precision, medan Viking fortsatte att lita till fysik och långskott. Halvbackarna Klingström och Bengtsson stod emot väl, och framåt arbetade Knut Andersson outtröttligt för att skapa ytor. Publiken njöt särskilt av Murren Karlssons insats; Svenska Dagbladet skrev att han ”fortfarande är i landslagsform”, och den rutinerade anfallaren belönades gång på gång med applåder för sitt lugna och kloka spel.

Länge såg det ut som om matchen skulle sluta oavgjord. GHT kallade Vikings spel ”ganska amerikanskt”, inte alltid elegant men effektivt och svårt att hantera. Reservmålvakten Zander, inkallad eftersom ordinarie Lunder skadat knäet, stod för flera fina ingripanden och verkade säkerheten själv. Mot slutet var det snarare gästerna som hotade att avgöra.

Men istället var det Göteborg som drog det längsta strået. Med bara minuten kvar spelade Albert Olsson fram Knut Andersson, som satte 3–2 med ett distinkt avslut. Klockan visade 85 minuter, och trots en frenetisk slutforcering från Viking lyckades hemmalaget hålla undan.

Pressreaktionerna var delade. GHT ansåg att ”ett oavgjort resultat hade varit betydligt mer sympatiskt för gästerna” och menade att Viking spelade till sig rätten till minst en poäng. Dagens Nyheter framhöll den tveksamma straffen och slog fast att matchen ”borde ha slutat oavgjord.” Samtidigt betonade Svenska Dagbladet underhållningsvärdet och pekade på Karlssons glansnummer, men konstaterade också att Göteborgs bättre samspel blev utslagsgivande.

En sak var dock alla ense om: det var en sevärd tillställning. Farten, kontrasten i spelstilarna och den dramatiska upplösningen gav publiken full valuta för entrén. Som Arbetet sammanfattade det: Vikings kämpaglöd och Göteborgs opportunism bjöd på ”en match både livlig och fängslande, avgjord först tio sekunder före full tid.”