En varm junikväll den 23 juni 1953 samlades 23 605 åskådare på Gamla Ullevi för att se Göteborgsalliansen möta de italienska mästarna Inter. Domare var John Erik Andersson, och matchen utvecklade sig till en av de mest målrika internationella uppvisningar som Ullevi skådat, med slutresultatet 7–5 till gästerna.

Alliansen fick en drömstart. Redan i den sjätte minuten gjorde Karl-Alfred Jacobsson 1–0 på passning från Bengt Berndtsson. Tolv minuter senare ökade Arne Lundqvist på till 2–0, återigen efter förarbete av Jacobsson. GHT noterade i detta skede att hemmalaget “såg ut att ha full kontroll.”

Men Inter svarade omedelbart. István Nyers reducerade i den 20:e minuten och strax därefter kom kvitteringen. “Inter vände 0–2 till 2–2 på en minut”, konstaterade tidningen. Kort därefter byttes Gino Armano ut mot Mario De Prati, och italienarnas övertag växte. Sergio Brighenti gav gästerna ledningen innan De Prati själv gjorde två mål, varav det ena i den 39:e minuten, vilket gav 4–2.

Alliansen lyckades dock reducera före paus. Gunnar Gren, som nyligen lämnat Milan för Fiorentina och nu ställde upp för Alliansen, gjorde 3–4 i den 43:e minuten. Hans insats blev mycket uppmärksammad. Enligt GHT “spelade Gren med briljans, i ett lugnt och behärskat spel kombinerat med tekniska utfall.”

Den andra halvleken fortsatte i samma höga tempo. Brighenti utökade till 5–3 och Lennart Skoglund gjorde 6–3 efter förarbete av Nyers. Jacobsson reducerade till 4–6 efter en timmes spel och fullbordade sedan sitt andra mål i den 80:e minuten, vilket gjorde ställningen 5–6. Ullevi kokade av förväntan, men i slutminuten satte Nyers punkt till 7–5.

Tidningen framhöll både underhållningen och försvarens svagheter. “Det var italienskt för hela slanten”, löd en av rubrikerna, och spelet beskrevs som “systematiskt, möjligen tungt, men samtidigt levande och färgstarkt.” Inter jämfördes med Milan som nyligen gästat Sverige, och slutsatsen var att Inter visade sig minst lika effektiva och kanske “ännu mer tilltalande i sitt utförande.”

Bland Alliansens spelare fick Jacobsson stort erkännande för sin effektivitet, medan Curt Thorstensson i målet berömdes för flera ingripanden, trots att han ofta stod utlämnad. Men som GHT sammanfattade saken: italienarnas “snabbhet och uppfinningsrikedom” bröt gång på gång ner det svenska försvaret.