På Idraetsparken i Köpenhamn fick 17 400 åskådare se en tydlig demonstration av dansk överlägsenhet när Stævnet besegrade Göteborgsalliansen med 4–0. Matchen, som dömdes av Paul Schack, utvecklades efter en jämnare första halvlek till en föreställning där Knud Lundberg dirigerade hemmaanfallarna i vad GHT beskrev som ”en fotbollslektion” för de gästande svenskarna.

Redan efter nio minuter satte innern Niels Bennike tonen när han gav Stævnet ledningen. Alliansen lyckades hålla siffrorna nere fram till paus, men enligt GHT präglades spelet av ”inspiration och kunnighet saknades där, och det blev aldrig någon riktigt ordnad fart i göteborgsanfallet”. Målvakten Yngve Bergfelt fick gång på gång ingripa, medan Karl-Alfred Jacobsson lyftes fram som en av få som visade energi och vilja – två gånger var han nära att reducera före halvtid.

Efter paus fanns ingen återhämtning. Ett handsbrott av Henry Larsson gav Axel Pilmark chansen från straffpunkten i den 54:e minuten, och han placerade bollen otagbart bakom Bergfelt. Kvarten senare slog Bennike till igen efter oreda i det svenska försvaret. Slutresultatet fastställdes i den 86:e minuten när Kai Frandsen sköt in 4–0.

Danskarnas insats hyllades för organisation och teknisk effektivitet. Särskilt framhölls Lundberg som segerns arkitekt, säker i bollfördelningen och i sitt ledarskap. Göteborgsalliansen däremot saknade fart och precision. Passningarna blev ofta trevande och uppbyggnaden bröts lätt ner av den danska halvtidslinjen. Rune Emanuelsson fick beröm för sina insatser som back, men som GHT sammanfattade: ”ingen inspiration, ingen kraft och ingen kämpaglöd stod att finna i göteborgselvan.”

Statistiken som publicerades vid sidan av texten underströk helhetsbilden: Stævnet vann skottstatistiken med 21–14 och hörnorna med 15–4. Slutsiffrorna 4–0 var, enligt GHT, ”på alla sätt fullt rättvisa.”