Göteborgsalliansen tog emot Stævnet på Gamla Ullevi den 15 augusti 1950 inför 5 161 åskådare. Gästerna, som redan i juni hade vunnit klart med 4–0 i Köpenhamn, visade på nytt sin styrka och segrade denna gång med 2–0 i Göteborg. Domare var Gösta Lindberg.

Danskarna byggde sitt spel på välorganiserad och tekniskt säker fotboll, anförda av landslagsforwarden Helmut Nielsen och den spelskicklige innern Kurt Nielsen. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) talade om ”fint köpenhamnsspel” och konstaterade att gästerna inte var lika överlägsna som i det första mötet, men ändå kontrollerade matchens avgörande ögonblick.

Helmut Nielsen gav Stævnet ledningen i 30:e minuten med ett distansskott som tidningen beskrev som ”snöpligt och oväntat”. Bollen skruvade sig över målvakten Henry Andersson och gick i mål tätt under ribban. I den 60:e minuten utökade Kurt Nielsen till 2–0 efter fint förarbete av Jørgen W. Hansen – ”en mogen frukt av fint spel”, enligt GHT.

Göteborgsalliansens försvar höll ihop väl och visade god disciplin. Vänsterbacken Rune Emanuelsson fick beröm för sina brytningar och sitt lugn i pressade situationer. Henry Andersson i målet stod för flera viktiga räddningar och tog hand om farliga danska avslut med säkerhet. I anfallet arbetade Karl-Alfred Jacobsson hårt, men precisionen i avsluten saknades.

GHT framhöll kontrasten mellan lagen: medan den danska kedjan spelade enkelt och effektivt, fastnade göteborgarna i ”passningsspel på försök att göra de enklaste saker märkvärdiga”. Tryggve Granqvist och Reino Börjesson kämpade förtjänstfullt, men anfallen rann ofta ut i intet.

Matchen blev därmed en illustration av skärpan hos gästerna. Med Knud Lundbergs ledarskap och de båda Nielsen i huvudrollerna utnyttjade Stævnet sina chanser. Göteborgsalliansen försvarade sig bra men saknade spets framåt. Som GHT konstaterade var segern ett resultat av ”finess och säkerhet”, medan göteborgarna inte förmådde omsätta arbetsvilja i mål.