Mötet mellan Göteborgsalliansen och Trusten den 19 november 1950 föregicks av stor förväntan. I en artikel dagen före matchen frågade Arbetartidningen: ”Är Trusten bättre än Göteborgsalliansen?” och påpekade att matchen spelades som en del av Trustens 25-årsjubileum. Tidningen noterade att Alliansen ställde upp med en stomme från Allsvenskan, medan Trusten representerade stadens småklubbar – ett lag sammansatt av spelare från Division II och Division III samt en från elitserien. ”De elva som representerar Trusten kommer säkert att visa fint fotbollsspel”, skrev tidningen.

Inför 2 133 huttrande åskådare på Gamla Ullevi visade jubileumslaget snabbt att förväntningarna var berättigade. Underlaget var hårt och halt – ”isen knakade under spelarna”, noterade Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – och matchen inleddes försiktigt. Alliansen fick klara sig utan Trygve Granqvist, som lämnat återbud, vilket ledde till att Knut Almqvist flyttades in som center och Sanny Jacobsson tog plats på kanten.

Efter 23 minuter tog Trusten ledningen. Bengt Berndtsson slog in bollen framför mål, där Bertil ”Chaplin” Lundberg sköt direkt till 1–0. Tio minuter senare fick Trusten straff efter hands på Ingemar Eriksson, och Lennart Andersson satte säkert 2–0. Arbetartidningen noterade att ”Trusten, som i många fall bestod av betydligt mindre omtalade spelare, visade ingen större respekt för sina motståndare.”

I andra halvlek försökte Alliansen komma igen. Stig Björklund ersatte Karl-Alfred Jacobsson och ordnade en straff, men skottet gick utanför Sami Svenssons högra stolpe. Kort därefter ökade Trusten till 3–0 när Lundberg avslutade ett snabbt högeranfall – sitt andra mål för dagen.

Mot slutet fick Alliansen viss utdelning. Sanny Jacobsson reducerade i den 84:e minuten och Knut Almqvist satte 2–3 tre minuter senare. Men Trustens försvar, välorganiserat av Per Johannesson och med Sami Svensson säker i målet, höll undan.

Som Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning konstaterade: ”Trustens segervilja avgjorde”, medan Arbetartidningen sammanfattade att laget ”visade ingen större respekt för sina ofta mer omtalade motståndare och vann rättvist med 3–2.”