Den 24 maj 1951 samlades 13 917 åskådare på Gamla Ullevi för att se Göteborgsalliansen möta Liverpool FC i vad Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning kallade ”en underhållande Ullevikväll: fin fotboll, många mål”. De engelska gästerna vann med 5–3 efter en öppen och livlig match med åtta mål, varav fem kom före paus.

Liverpool tog ledningen efter 20 minuter genom Cyril Done, men Tryggve Granqvist kvitterade nästan omedelbart. Inom tio minuter hade gästerna gjort två mål till genom Billy Liddell och Kevin Baron, innan Granqvist reducerade på nytt i den 32:a minuten. Aftonbladet noterade att ”kanske ett litet rekord slogs – fem mål på nio minuter i första halvlek.”

I andra halvlek utökade Jimmy Payne till 4–2, innan Granqvist fullbordade sitt hattrick tio minuter före slutsignalen efter ett inlägg från Stig Andersson. Två minuter före slutet fastställde Done resultatet 5–3 till Liverpool.

Trots förlusten fick göteborgarna mycket beröm för sin insats. Aftonbladet skrev att ”Göteborgsalliansens kombinerade elva klarade sig hederligt mot Liverpool”, medan Svenska Dagbladet beskrev matchen som ”underhållande och intensiv.”

Särskilt uppmärksammad blev Öis unge centerhalv Ingemar Clarin, som Aftonbladet kallade ”klaraste ljuset mot Liverpool.” I samma intervju uttryckte Liverpools tränare Don Welsh uppskattning för hemmalagets sätt att spela: ”De tillämpade den rent svenska stilen – sådan vi såg den i Londonolympiaden.”

Bland gästerna utmärkte sig Billy Liddell med snabbhet och precision, medan Dones målsinne blev avgörande. Don Welsh sade också till Aftonbladet att Göteborgarna var ”det bästa lag vi mött hittills” och tillade att ”AIK eller Norrköping inte visade samma styrka.”

Som Dagens Nyheter sammanfattade det: ”Liverpool vann – men publiken fick valuta för entrén.” För Göteborgsalliansen blev Tryggve Granqvists tre mål och Ingemar Clarins genombrott en av de mest minnesvärda kvällarna i stadens efterkrigsfotboll.