På Gamla Ullevi den 13 augusti 1952 mötte Göteborgsalliansen Köpenhamnslaget Stævnet inför 6 759 åskådare. Domare var John Erik Andersson, och matchen slutade med en 4–2-seger för gästerna. Den första halvleken blev avgörande då Stævnet snabbt skaffade sig ett tvåmålsförsprång inom loppet av några minuter.

Kurt Nielsen öppnade målskyttet i den 30:e minuten efter förarbete av Henning Bjerregaard. Strax därpå ökade Bjerregaard själv ledningen, sedan hemmalagets försvar blivit passivt. Alliansens svar kom genom Stig Andersson, som reducerade efter passning av Bertil Andersson. Målet beskrevs i pressen som ett ”perfekt direktskott som smet in just vid stolpen”, en fullträff som tände hoppet på läktarna. Men trots reduceringen fortsatte Stævnet dominera genom sin snabbhet och taktiska disciplin.

Efter paus slog Nielsen till på nytt i den 55:e minuten och bekräftade sin roll som gästernas främsta hot. Göteborg vägrade dock ge upp, och Bengt Berndtsson väckte publiken till liv när han med ett välriktat skott reducerade till 2–3. Glädjen blev dock kortvarig, för Nielsen fullbordade sitt hattrick och fastställde slutresultatet till 4–2 för Stævnet.

I den samtida rapporteringen lyftes danskarnas mittfält överlägsenhet fram gång på gång. Paul Andersen och Knud Lundberg fick beröm för sin kyla och sitt spelöga. Göteborgs försvar, där Rune Emanuelsson och Yngve Bergfelt bar ett tungt ansvar, kämpade tappert men hade svårt att stå emot. ”Göteborgs försvar spelade rätt bra, men kedjan var ineffektiv och slösade bort alltför många chanser”, noterade tidningen – en obalans mellan en disciplinerad defensiv och ett uddlöst anfallsspel.

Individuell uppskattning riktades mot Bengt Berndtsson, vars mål beskrevs som ett ”överraskande skott som lurade målvakten Jørgen Johansen”. Samtidigt hördes kritiska röster från läktarhåll: ”Varför tillåts Knud [Nielsen] husera så?” undrade en åskådare och gav uttryck för frustrationen över hemmalagets oförmåga att stoppa hans framfart.

Gästernas anfallsglädje och kombinationsspel stod i bjärt kontrast till Alliansens mer stela och ineffektiva försök. ”Dansk fantasi firade triumfer”, sammanfattade tidningen och pekade på skillnaden i både utförande och skärpa.