En junikväll på Gamla Ullevi samlades 16 611 åskådare för att se Göteborgsalliansen möta First Vienna FC. Domare Gösta Ackeborn ledde matchen, som slutade 2–2 – ett resultat som samtida press beskrev som ”mindre rättvist”, med hänvisning till att det österrikiska laget hade varit det bättre.

First Vienna tog ledningen i den 25:e minuten, då Herbert Grohs öppnade målskyttet med ett bestämt avslut. Göteborgsalliansen svarade snabbt. Bara åtta minuter senare kvitterade Karl-Alfred Jacobsson med en nick på Axel Färnströms inlägg, där målvakten Engelmeier stod ”som synes utan chans.”

Den andra halvleken inleddes med förnyat österrikiskt tryck. I den 55:e minuten återtog Vienna ledningen efter en hörna från Herbert Mühlberger som nickades i mål, även om rapporterna inte anger vem som stod för själva avslutet. Göteborgsalliansen hade svårt att få igång spelet; tidningen noterade att anfallskedjan såg ”en smula knackig” ut, med Gunnar Gren försiktig i fördelningen men utan att kunna skapa de väntade genombrotten.

Matchen fick dramatik i slutminuterna. Med bara sekunder kvar dömde Ackeborn straff för Göteborgsalliansen. Erik Bergqvist steg fram och satte säkert kvitteringen, 2–2. Beslutet väckte protester från gästerna, som ansåg att domslutet var felaktigt, men för hemmalaget innebar det att undvika en ovanlig förlust mot österrikiskt motstånd.

Skribenterna framhöll att Vienna visade ”en fin teknik, stor rörlighet och betydande fantasi,” med precisa passningar och ett stadigt försvar. Hos Göteborgsalliansen var Bergqvists straffmål och Jacobssons nick höjdpunkterna i en annars ojämn insats, där ”Karl-Alfred var blek i allt utom i det viktigaste, målningen,” och flera av de andra anfallarna hade svårt att hävda sig. Kvitteringen innebar ändå att kvällen slutade med poängdelning, även om känslan var att österrikarna förtjänat mer.