Göteborgsalliansens andra sommarframträdande på Gamla Ullevi blev ett krävande test mot Östtysklands turnerande landslag. Fredagen den 6 augusti 1965 vann gästerna med 5–2 inför 7.396 åskådare, sedan hemmalaget lett, tappat initiativet och till slut blivit rejält frånåkt under den sista halvtimmen. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning sammanfattade kvällen med rubriken “ÖSTTYSKLAND KNÄCKTE GÖTEBORGSALLIANSEN, 2–5” och underrubriken “Snabbhet-hårdhet segervapen Elegant frisparksmål av Agne” (GHT).

Göteborgsalliansen spelade i sitt välbekanta 2–3–5-system med Kurt Johanson i mål, Nils Johansson och Rolf Wetterlind som backpar, Lars-Göran Johansson, Björn Eriksson och Anders Svensson i halvlänken samt “Bebben” Johansson, Krister Granbom, Göran “Pisa” Niklasson, Agne Simonsson och Leif Wendt i kedjan. Östtyskland svarade också med 2–3–5: Horst Weigang vaktade målet bakom Manfred Geisler och Otto Fräßdorf, med Kurt Liebrecht, Waldemar Mühlbacher och Herbert Pankau som halvor och en anfallsfemma bestående av Eberhard Vogel, Henning Frenzel, Bernd Bauchspiess, Jürgen Nöldner och Dieter Erler.

Arbetet noterade inledningsvis att “Östtyskland bjöds hårt motstånd en dryg timma av göteborgsalliansen vid fredagskvällens ullevimatch, men mot slutet kunde tyskarna husera efter behag och vann slutligen med 5—2, 2—1 i paus” (Arbetet). Gästerna visade tidigt god rörlighet och stor skottvillighet, men det var ändå hemmalaget som tog ledningen. Drygt 30 minuter var spelade när Simonsson fälldes omkring 25 meter från mål. Frisparken tog han själv och slog den lågt och stenhårt förbi Weigang till 1–0, ett nummer som Arbetet senare sammanfattade med orden: “Agne Simonsson gjorde Alliansens första mål, 1—0, med en stenhård frispark längs marken från 25 meters håll sedan han själv fällts, varpå tyskarna genom två försvarstabbar tog ledningen. Direkt efter paus nickade Krister Granbom fint in 2—2 på ett inlägg från Ingvar Svensson. Men sedan var det mest Östtyskland för den återstående matchtiden” (Arbetet).

De två tyska kvitterings- och ledningsmålen kom omedelbart efter 1–0. Först utjämnade Frenzel och kort därefter satte Vogel 1–2, båda gångerna efter tvekan i alliansförsvaret. Trots det hängde Göteborgsalliansen med fram till paus, med Niklasson och Simonsson i ett frekvent samarbete centralt och “Bebben” Johansson som hot på högersidan. I halvtid vilades Wendt och Johansson; Ingvar Svensson och Lennart Wallin tog plats som yttrar och gav kedjan ny energi. Belöningen kom tidigt när Svensson slog ett inlägg som Granbom nickade in till 2–2.

Därefter blev östtyskarnas tyngd, snabbhet och arbetsinsats alltmer utslagsgivande. Arbetet pekade på gästernas offensiva styrka genom att konstatera att “Tyske centern Berndt Dauterspiess med något av Gunnar Nordahl över sig svarade för två rejäla mål. De övriga slogs in av yttrarna Henning Fränzel och Eberhard Vogel, den senare också två” (Arbetet). Från 2–2 drog gästerna ifrån genom ännu ett mål av Vogel och två avslut av Bauchspiess, som konsekvent tog löpningar mellan back och centerhalv och utnyttjade chanserna effektivt.

Bedömningen av hemmalaget kretsade mycket kring skillnaden mot segern mot Chelsea några dagar tidigare. Arbetet slog fast att “Att kedjan inte hade samma framgång som mot Chelsea får skrivas på motståndarförsvarets konto. Innertrion är värd mycket beröm, där särskilt "Pisa" Nicklasson och Agne Simonssons samspel drog ned massor av applåder” (Arbetet). Samma tidning framhöll också backlinjens arbetsinsats: “Alliansens försvar höll inte riktigt ytterhalvorna Anders Svensson och Lars Göran Johansson, den senare också han vristskadad när ca 20 minuter återstod, kan ändå få högt betyg. Annars så säkre Björn Ericson räckte inte riktigt till i duellerna med den långe kraftige och mycket väl bolltäckande Bauders” (Arbetet).

Svenska Dagbladet satte mötet in i ett större sammanhang kring det östtyska landslagets Sverigevistelse och konstaterade: “GÖTEBORG. (SvD:s korr.) Östtysklands Sverigetränande fotbollslandslag befäste det goda intrycket från fyra tidigare framträdanden inför svensk publik genom att på fredagskvällen besegra Göteborgsalliansen med 5—2 (2—1) på gamla Ullevi. Den uppgörelse, som bjöds de 7 396 åskådarna var bitvis av mycket god kvalitet, däremellan slö och ointressant genom att åtskilliga spelare i hemmalaget endast visade halvintresse för uppgiften” (SvD). Med Arbetets slutnotering att “7.396 såg matchen, som gick i kallt och blåsigt väder” (Arbetet) framträder bilden av en kväll där Göteborgsalliansen under en timme stod upp väl, men där slutresultatet gav ett tydligt utslag för de snabbare och hårdare östtyskarna.