Göteborgsalliansens möte med Sovjetunionen på Gamla Ullevi måndagen den 4 juli 1966 blev en tydlig uppvisning i gästande VM-lags kollektiv styrka. Inför 14 292 åskådare, med Leif Ekfeldt som domare, vann sovjeterna med 4—0 efter 1—0 i paus. Dagens Nyheter konstaterade att “Det ryska VM-kollektivet i fotboll gjorde en imponerande uppvisning på Ullevi på måndagskvällen och spelade ut Alliansen efter konstens alla regler och vann med 4—0 (1—0). Att döma av ryssarnas styrka, snabbhet och säkerhet är det inget fel att tro på dem som ett av VM-fotbollens största favoritlag.”

Göteborgsalliansen ställde upp i 2–3–5 med Leif Andersson i mål, Kent Bäck och Kurt Axelsson som backpar samt Lars-Göran Johansson, Björn Eriksson och Lennart Wallin i halvlänken. Kedjan bestod från höger av “Bebben” Johansson, Jan Olsson, Göran Niklasson, Agne Simonsson och Leif Wendt. Sovjetunionen svarade också med 2–3–5: Lev Jasjin vaktade målet bakom Albert Sjesternjov och Vladimir Ponomarjov, med Murtaz Churtsilava, Galimzian Chusainov och Leonid Ostrovskij som halvor och en anfallsfemma bestående av Igor Tjsilenko, Anatolij Banisjevskij, Valerij Porkujan samt innerforwards Eduard Malofejev och Joszjef Sabo.

Inledningsvis höll hemmalaget spelet väl uppe. Expressen framhöll att “Före paus höll dock Göteborgskombinationen jämna steg. I halvlekens slutminuter fick bekantingen Jashin visa sin förmåga. Då räddade han två 'omöjliga' situationer med någon minuts intervall. I andra fallet störtdök han på en boll från frispelade Jan Olsson. Han hann i fatt den på mållinjen.” Redan dessförinnan hade dock Sovjet tagit ledningen, när Sabo efter 17 minuter förvaltade en straffspark till 0—1. Alliansen sökte kvittering genom Simonsson och Olsson, men den sovjetiska backlinjen med Jasjin bakom höll tätt.

Efter paus bytte Göteborgsalliansen ut Niklasson och Simonsson mot Anders Svensson och Rolf Hansson, medan gästerna ersatte Tjsilenko med Valentin Afonin. Hemmalaget fick inledningsvis viss extra rörlighet, men ryssarna svarade med att höja tempot ytterligare och tog ett fast grepp om matchbilden. I 55:e minuten steg Chusainov upp från halvlänken och avslutade ett anfall till 0—2, och sju minuter senare ökade Banisjevskij till 0—3 med ett välplacerat skott efter kombinationsspel på vänsterkanten. När Malofejev i den 73:e minuten fullbordade segern till 0—4 var utgången definitivt klar.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning betonade hur överläget växte: “Alliansen blev ett lätt offer för Sovjets VM-kollektiv på Ullevi, alltför lätt tyckte man i andra halvleken, då ryssarna säkrade sin 4—0-triumf så snabbt och smärtfritt att man hade svårt att få de rätta proportionerna på deras rätta VM-kvaliteter.” Tidningen fortsatte med att konstatera att “Ryssarna presterade ändå vad man har rätt att fordra av ett lag som hos många figurerar som en av VM-favoriterna och ett av de största hoten mot brassarna.”

Efterhand blev skillnaden i ork och kraft tydlig. DN påpekade att man inte fick glömma att göteborgarna saknade kondition för att stå emot det ryska tempot, och att Alliansspelarna under andra halvleken hade så lite kvar av ork och spelglädje att många av de 14 292 åskådarna lämnade banan redan när en kvart återstod. Den rödklädda offensiven med Banisjevskij och Porkujan som ständiga löpare bakom Eriksson i mitten gjorde att hemmalaget ofta trycktes tillbaka långt ned mot Andersson.

Trots 0—4-resultatet noterades enskilda insatser hos Göteborgsalliansen. Expressen framhöll Anderssons agerande bakom ett hårt prövat försvar och gav Axelsson och Wallin gott betyg för hur de länge stod emot innan sovjetiskt kombinationsspel tog över. Helhetsbilden blev ändå en generalrepetition inför VM där hemmalaget hade begränsad möjlighet att påverka. Med ett välorganiserat ryskt kollektiv, ett effektivt mittfält kring Chusainov och en säker Jasjin i mål framstod Ullevimatchen som ett tydligt besked om den nivå som ett av VM-favoriterna kunde nå.